Äntligen stod prästen i predikstolen! Liberaldemokraternas manifest är klart!

Albatross

Albatross

Igår kl. 18:30 så publicerades så äntligen Liberaldemokraternas manifest, äntligen så stod prästen i predikstolen med ett Höganäs-krus i en svångrem runt halsen! Eller, nåja, hur var det nu med de litterära päronen och äpplena?🙂 Precis alla politikområden finns inte med, det är inget partiprogram, men en väldigt bra startplatta att utgå ifrån. Gå till www.liberaldemokraterna.com för att läsa manifestet!

Publicerat i Arbetsmarknadspolitik, Arbetspolitik, Åsikter, Övervakning, Barn, Cannabis, Datalagringsdirektivet, Demokrati, Droger, Etik, Företagare, Författning, Förmynderi, Filosofi, Framtidsvision, Frihet, Grundlag, Idé, Idédebatt, Ideologi, Ideologisk kompass, Informationsfrihet, Integrationspolitik, Integritet, Kroppslig autonomi, Liberaldemokraterna, Liberalism, Morfologisk frihet, Narkotika, Narkotikapolitik, Njutning, Parti, Partipolitik, Politik, Politiker, Politisk kompass, Privat sfär, Privatliv, Privatlivets helgd, Prostitution, Pub Liberal, Rättspolitik, Röstande, Röstare, Religionsfrihet, Sakfrågor, Sakpolitik, Sex, Sexarbetare, Sexualitet, Skademinimering, Skademinskning, Skadereducering, Statskick, Värdering, Vision | Lämna en kommentar

Fastighetsskatten och Datalagringsdirektivet, passion, vrede och ointresse.

Övervakningskamera

Övervakningskamera

Igår var det ”Pub Liberal” på restaurangen ”Gamla bysis” på Södermalm här i Stockholm. Debattörer var Johan Öbrink och Camilla Lindberg, liberala debattörer, Markus Bylund, IT-forskare, och Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet. Moderator var Alexander Bard.

Ämnet var Datalgringsdirektivet, hädanefter förkortat DLD. Jag vill ju dramatiskt minska registreringen och övervakningen i Sverige och övriga världen och dramatiskt stärka den personliga integriteten så jag vill givetvis inte ha något DLD.

Debatten var mer ett interliberalt samtal mer än verklig debatt, på gott och ont. Våren och tidigt under sommaren 2008 så var det ett jävla liv om FRA-lagen, en fråga som ställdes under samtalet var varför det inte är ett stort bråk om DLD nu, 2011.

Jag tror precis som flera debattörer att det hela handlar om hur konkret en politisk fråga är. För många år sedan så samlades alla dåvarande sju riksdagspartier förutom Vänsterpartiet under Villaägarföreningens flagg för borttagen fastighetsskatt. Varför lyckades man samla folklig vrede och en nästan enig Riksdag runt fastighetskatten men inte runt DLD, Smile 29, telekompaketet med mera?

Jo, först och främst för att vanligt folk ser fastighetsskatten, till skillnad från både den inbakade arbetsgivaravgiften och den, än så länge okonkreta DLD.

Man betalar in fastighetsskatten själv, man ser exakt hur mycket pengar det är och det är en synlig skatt, människor i allmänhet blir arga på politik som är konkret.

Om Liberaldemokraterna, Piratpartiet och den övriga svenska frihetsrörelsen ska vinna kriget om integriteten, övervakningen, registreringen, demokratin och de mänskliga fri och rättigheterna så måste vi lyckas konkretisera hur dessa saker påverkar vanliga människor i deras vardag på ett konkret sätt. Kanske en väg framåt är att visa bilder av sociogram som enbart är möjliga att rita på grund av DLD?

Publicerat i Öppenhet, Övervakning, Datalagringsdirektivet, Demokrati, Ideologi, Integritet, Politik, Politiker, Pub Liberal, Registrering | 2 kommentarer

Moderaternas minskande medmänsklighet mosar medborgarna.

Helt utan att Moderaterna har riksstämma eller på annat sätt är mer aktuellt än alla andra partier just nu än annars, så tänkte jag skriva ett inlägg om Moderaternas förvandling. Dels den förändring som de har gjort sedan ungefär 1960 och framåt, dels de vindar som har blåst i M sedan år 2000 och framåt. Någonting är ruttet i staten Moderaterna.

Mattias Svensson, en av Frihetsfrontens allra första ”medlemmar” (man kan inte rent formell bli medlem i Frihetsfronten, därav citattecknen) och journalist och redaktör på det liberala månadsmagasinet NEO var länge aktiv i MUF (Moderata ungdomsförbundet) och M. Många libertarianer och liberaler som jag har haft kontakt med, på Frihetsfronten och i andra libertarianska och liberala sammanhang, såg framförallt MUF men även M som det mesta och bästa frihetspartiet. Många av mina kompisar i projektet Liberaldemokraterna och andra liberaler och libertarianer gick med i MUF och/eller M under perioden 1960-1999 för att de, enligt vad de har sagt till mig eller vad jag har läst mig till, i det närmaste såg MUF och M som ett libertarianskt parti. De såg M som det parti som stod för störst personlig frihet och störst ekonomisk frihet. ”Strax nattväktarstat” var så att säga den inofficiella skylten som hängde över MUF men även M från och med ungefär 1960. I alla fall om man frågar de som blev medlemmar under de åren.

Jag, som mellan 1995 och 2005 var medlem i Miljöpartiet, såg M dels som det parti som knappt nämnde miljöpolitik överhuvudtaget förräns en bit in på 2000-talet, dels såg jag M som ett konservativt parti. Dessutom kopplade jag ihop M med rika människor som såg ned på fattiga människor och så störde det mig att M nästan konsekvent långt in på 1900-talet röstade emot demokratiska reformer.

Inom Miljöpartiet de Gröna använde vi också ordet ”De grå” eller ”De grå partierna” om alla partier som inte var Miljöpartiet.

2004 tog Per Schlingmann över PR-rodret i M. Men redan i början av 00-talet såg i alla fall jag att ordet frihet användes drastiskt mindre i M och MUF retorik för varje år som gick. Jag känner mig väldigt säker på att man vid en ordräkning i debattartiklar, utspel och valbroschyrer skulle komma fram till att frihet användes mycket mindre men det jag är 100% säker på är att partiet förknippades allt mindre med liberalism, libertarianism och frihet från 2000 och framåt än tidigare.

Om man först och främst vill bli ett stort parti, ett 30%-parti, då är ju den omsvängning av både politik och retorik som Schlingmann&Company 100% rätt rent strategiskt och taktiskt. Ta över sosseorden, ta bort hatet mot kollektivavtal och så vidare och vips (ett jävligt uttdraget vips, jag är väl medveten om det) så är man Mastodontpartiet nummer ett, som Sossarna fast ekonomiskt mer höger. Hurra!

Men vad vill jag egentligen med det här inlägget, vad är jag ute efter?

När jag pluggade på Komvux så hade jag en historielärare som jag tyckte var superbra. Dessutom bar han fluga. varje dag. Bara en sådan sak.🙂

Vi disskuterade någon amerikansk politiker på 1800-talet om jag minns rätt. Min historielärare sa: ”Varje politikers första och främsta uppgift är att maximera antalet människor som röstar på honom, oavsett parti eller ideologi”. ”Nej, det håller jag inte alls med om”, sa jag. ”Då får vi ofelbart politiker som kastar man fram populistiska förslag om gratis sprit och bredare trottoarer två veckor innan valddagen. En politikers främsta uppgift är att styra sitt samhälle så mycket som möjligt i den riktning som den politikerns ideologi står för”.

Att sedan maximalt antal röster är själva förutsättningen för att förändra samhället maximalt i ens partis riktning, det är en annan sak.

Gratis sprit och bredare trottoarer kan vara bra politik,(jag tvivlar starkt på det) men ens vision och ideologi måste vara det som styr en politiker tillsammans med att en politiker först och främst styrs av dem som har valt henne eller honom.

Nu är M Det stora partiet Glufs Glufs och man sitter i regeringen för andra mandatperioden i rad men vad har hänt med friheten? Framförallt tänker jag på den personliga friheten? Vi har 60 övervakningslagar i Sverige idag och den personliga integriteten är nästan ett minne blott. Vi har tvångsdrogtesterna på barn under 15 år och så vidare, med mera. Hur kunde MUF gå med på all den här paternalistiska, aktoritära, integritetskränkande skiten? Hur kommer det sig att trots Tjeckiens, Nederländernas och Portugals väldigt positiva resultat inom narkotikapolitiken så kramar M nollvision och kriget mot narkotikan sönder och samman? Hur kunde M bli så positivt inställda till övervakning? Hur kommer det sig att man ser så lite av MUF-kampanjer mot förbudet att köpa sexuella tjänster eller kampanjer för att avkriminalisera droginnehav för eget bruk? Svaret kan vara att jag missar alla den MUF-kampanjerna men som jag förstår det gör de inga sådana kampanjer. Alls.

Hur kan höga procentsiffror vara så sanslöst mycket viktigare än den politik som man är övertygad om fungerar och leder mot den vision man brinner för?

Jag har debbatterat mot övervakning, sexköpslagen och drognollvisionen på Facebook, bloggkommentarsfält med mera i snart ett års tid nu. Flera gånger har jag stött på blogginlägg och andra debbattörer både från Centerpatiet, Folkpartiet men till och med MUF-medlemmar och moderater som försvarar massövervakningsstaten, att män och kvinnor som vill sälja sexuella tjänster inte vet sitt bästa samt att drognollvisionen är bra.

Jo, jag förstår att taktiken var helt rätt ur perspektivet att man faktiskt alltså var jättejättetrött på att alltid sitta på avbytarbänken medans mamma och pappa S spelade på planen.

Men antingen så förändras samhället så mycket att man tack vare dessa förändringar slutar driva de frågor man drev förut helt enkelt för att samhället numera ser ut såsom man tycker att det ska se ut. Eller så har man de åsikter man har för att man är arg och har en övertygelse om att samhället skulle bli bättre om ens åsikter drevs igenom som politik. Hur kunde M bli på detta viset? Jag begriper inte.

Förutom att varje politikers mål nummer 1 givetvis är att förändra sitt samhälle så mycket som möjligt i sin ideologis riktning så är det också dennes skyldighet att som nummer 2 på ”att göra-listan” att lägga ner sitt parti samma morgon som alla eller merparten av de viktigaste punkterna i sitt partis partiprogram är genomförda.

Men vad jag vet så är ytterst få av M:s partiprograms punkter genomförda. (Tack och lov för det, jag tycker att de har fel på väldigt många punkter). Varför byter de retorik och politik för? (Förutom de ovan nämnda taktiska och strategiska skälen, de känner vi redan till).

Vad hände med integritetenivern, övervakningsmotsåndet och framförallt, vad hände med den personliga friheten? Snälla M, svara, jag är idel öra.

Något är ruttet i staten M. Voffo gö di på detta viset?

Jag förstår inte.

 

Publicerat i Övervakning, Demokrati, Droger, Ekonomisk frihet, Frihet, Idédebatt, Ideologi, Integritet, Liberalism, Moderaterna, Narkotika, Narkotikapolitik, NEO, Parti, Partipolitik, Personlig frihet, Politik, Politiker, Politisk kompass, Politisk strategi, Politisk taktik, Populism, Privat sfär, Privatliv, Privatlivets helgd, Prostitution, Sexarbetare, Vision | 2 kommentarer

Namn. Noms. Nombres. Names.

För att registrera ett nytt politiskt parti kräver Valmyndigheten att man har 1.500 namnunderskrifter, på papper. Vi behöver med andra ord samla ihop 1500 namn för att registrera oss som parti.

Vi behöver din hjälp. Du kan hjälpa oss genom att ladda ner och skriva ut blanketten från Valmyndigheten, fylla i ditt eget namn förstås, och sen samla in namn från dina vänner. Sen skickar du den till oss.

OBS!
1. Du behöver inte fylla en blankett för att skicka den till oss – får du inte in fler än 4-5 namn, skicka in dem – sen kan du skriva ut nya blanketter och fortsätta i den takt du hinner.
2. Alla fält måste fyllas i – datum, namn, personnummer och boendekommun.
3. Dina uppgifter blir inte offentliga. Uppgifterna skickas till Notarius Publicus, som meddelar Valmyndigheten. Vi skulle gärna slippa kräva personnummer, men det är Valmyndighetens regler – man vill undvika fusk.
4. Den som skriver på måste vara myndig och svensk medborgare.

En underskrift innebär inte att du blir medlem i Liberaldemokraterna, utan endast att du stödjer vår demokratiska rätt att få bilda ett politiskt parti. Du behöver alltså egentligen inte ens stödja vår politik, bara vår rätt att bilda ett parti i god demokratisk ordning.

Ladda hem vår blankett för namninsamlingen här:
blankett för registrering av partibeteckning (i pdf-format).

Liberaldemokraterna har förstås en Facebook-grupp, och där kan man bli medlem. Då kan du debattera liberal politik, och även få information om våra aktiviteter.
Ibland går vi ut och samlar in namn, och då är det välkommet att hänga med!

Ifyllda namnlistor skickar du till:
Liberaldemokraterna, kansliet
Attn: Amanda Brihed
Bridgevägen 12
142 66 Trångsund

Tack för din hjälp!

Publicerat i Åsikter, Demokrati, Liberaldemokraterna, Liberalism, Parti, Röstande, Röstare, Valmyndigheten, Yttrandefrihet | Lämna en kommentar

Harald Edelstam-en svensk hjälte.

Harald Edelstam var Sveriges ambassadör i Chile mellan 1971 och 1973 och räddade 100-tals chilenare till liv och hälsa när han lät dem få mat och husrum på den svenska ambassaden i Santiago de Chile under militärkuppen där den 11:e september 1973 och framåt. Han blev känd under namnet Svarta Nejlikan och kämpade för mänskliga rättigheter redan när han räddade 100-tals norska motståndsmän och judar under 2:a världskriget. Han var inte alltid omtyckt på UD hemma i Stockholm och han agerade oftast helt efter eget samvete och huvud utanför ramarna hur en ambassadör brukar eller bör arbeta. För honom var demokrati, frihet och mänskliga rättigheter en självklarhet och han sålde inte ut sina ideal och hade en väldigt stark integritet. För mig är han en solklar svensk hjälte.

I Sverige idag så har vi 60 stycken övervakningslagar. Nu vill Beatrice Ask även genomdriva en reform som gör att polisen ska få övervaka och avlyssna elektronisk kommunikation, ta reda på IP-nummer, var en dator, handdator, bärbar dator, eller mobiltelefon, befinner sig, namn och telefonnummer till ägaren eller användaren. Detta ska gälla även för brott som bara ger böter, idag går gränsen för strängare påföljd. Dessutom ska inhämtning av nämnda information få göras innan brottsmisstanke finns. Det vill säga, spaning ska tillåtas rent allmänt sådär, i förebyggande syfte. Så trevligt det låter. Även Säpo ska få större möjligheter att ta in IP-nummer, namn och plats var datorn befinner sig, om det gäller rikets säkerhet.

Jag undrar just om det gäller rikets säkerhet om en man från mellanöstern boendes i Göteborg har ”sprängande huvudvärk”?

Hur länge ska vi svenskar ta all denna skit? Hur kan vi tolerera att demokratin och integriteten krymps och de mänskliga fri och rättigheterna steg för steg raderas? Var Harald Edelstam den siste svensken som såg försvarandet av de mänskliga rättigheterna och demokratin som något fullständigt självklart eller tycker majoriteten av svenskarna att dessa värden inte är så viktiga? Historiskt, sociologiskt och statsvetenskapligt kunniga människor vet att terrorister måste ha stöd av minst 80% av befolkningen i ett land för att kunna få igenom terroristernas mål. Annars är det bara de demokratiskt valda politikerna själva som kan avskaffa demokratin. Sverige har aldrig varit ett feodalsamhälle, vi har bränt vårt eget brännvin och kryddat med johannesört och aldrig tidigare gått med på att ta skit från våra politiker. Vi har mopsat oss, med rätta, och startat världens största möbelföretag för att vi vet att vi kan och för att vi vill. Vi har köpt radarvarnare för att vi själva kan avgöra hur fort det är säkert att köra på en motorväg.

Märk väl, jag tycker att det är oacceptabelt att köra 120km/h på en 110 väg. Fram tills dess att man höjt hastighetsgränsen där. Och jag ser inte mellan fingrarna med vare sig fortkörning eller hembränning, det är olagligt vilket har klubbats igenom i demokratiskt valda församlingar.

Vad jag menar är alltså inte att uppmana till eller tycka att det är okej att vara en brottsling. Det jag frågar mig är vart svenskarnas envisa motstånd mot att slicka maktens rumpa, att krypa inför patron eller kommunalpampen eller kungen har försvunnit. Varför vill vi plötsligt kyssa Herr Ministerns fötter? I praktisk handling har vi, genom århundradena, visat att vi är frihetstörstande, demokratiälskande människor som vill ha en privat sfär och att vi både kan och vill ta ansvar och kan hantera frihet.

Var kommer den här tanken på att frihet inte fungerar eller att vi i Sverige inte klarar av frihet? Skulle det vara något genetiskt? Och varifrån kommer denna befängda idé att man kan försvara mänskliga fri och rättigheter och demokrati genom att krympa de samma? När har det fungerat så tidigare i historien? Kan någon ge mig ett enda exempel?

Beatrice Ask är enligt mig en av de sämsta svenska politikerna sedan vi fick allmän rösträtt. Inte bara står hon för en hemsk demokrati, integritets och övervakningssyn och för fruktansvärt dåliga politiska åsikter rent allmänt. Dessutom verkar hon vara djupt obildad och historiskt, sociologiskt, statsvetenskapligt och människorättsligt okunnig. För att inte säga att hon faktiskt verkar korkad. Jag hoppas att hon bara är en oerhört bra skådespelare och snart säger: ”Äh, jag ville bara testa er! Sådan här skitpolitik ska vi inte ha. Det är staten som ska vara rädd för medborgarna, inte tvärtom. Hör ni, nu tar vi och ordnar upp det här!”. Men tyvärr så tycker hon nog som hon gör på riktigt.

Vad hade Harald Edelstam tyckt om Beatrice Asks politik och hennes senaste förslag? Det kan givetvis inte bli annat än en spekulation eftersom han dog 1989, 76 år gammal. Men jag har ju ytterst svårt att tro att han hade tyckt att mänskliga fri och rättigheter och demokrati är en struntsak som går att tumma på eller förhandla om. Och i likhet med honom så tror jag faktiskt inte att speciellt många svenskar egentligen vill ta skit. Speciellt inte från Beatrice Ask. Men vi har, av någon slags ”men du vill väl inte ha terrorism”-slentrian slutat lyssna på förnuft, rationella argument och den andra sidan i debatten. Precis som Harald Edelstam så står svenska folket rakryggat upp mot dumheter från överheten. Vi är bara inne i en tillfällig svacka. Ta 100 stora kliv tillbaks Beatrice Ask för svenskarna vet bättre än du. Som vi alltid har vetat bättre än de som velat styra och ställa med oss. Nu är det nog!

Publicerat i Åsikter, Öppenhet, Övervakning, Demokrati, Diplomat, Diplomati, Etik, Förbud, Förbudspolitik, Författning, Frihet, Grundlag, Ideologi, Ideologisk kompass, Konstitution, Liberaldemokraterna, Liberalism, Militären, Partipolitik, Polisen, Politik, Politiker, Politisk kompass, Privat sfär, Privatliv, Privatlivets helgd, Rättspolitik, Terrordåd, Terrorism | Lämna en kommentar

Får ett företag bete sig hursomhelst bara för att det är stort?

Nu ska jag snacka Facebook. Men jag vill ta det ett steg till och se det ur ett större perspektiv än bara det enskilda företaget.

Min kompis Carl Johan Rehbinder fick igår, för andra gången i år, sin Facebookprofil stängd. Helt utan förvarning eller förklaring. Facebook är ett viktigt sätt att hålla kontakt med sina kompisar och fester de bjuder in en till, spel, FB-sidor och grupper som arbetar för viktiga saker som hjälp till utsatta människor. Jag använder facebook bland annat för att hålla reda på teaterföreställningar som kompisar till mig regisserar, skådespelar eller på annat sätt deltar i. Facebook är på olika sätt en stor del i 500 miljioners människors liv.

Och att vara med på Facebook är varken en mänsklig rättighet eller dyrt, jag vet.

Nu säger väl du som läser detta att FB är gratis. Det beror ju väldigt mycket på vad man menar med gratis. Genom att skapa en profil på Facebook så avsäger man sig alla rättigheter till allt man lägger upp där så FB har full tillgång till en gigantiskt bank till upphovsrättskyddat material. Så gratis i betydelsen att man inte betalar i reda pengar är det, däremot kostar det väldigt mycket på många andra sätt.

Carl Johan Rehbinder hade i januari i år vissa nakenbilder på sin FB-profil. De tog han bort efter förra avstängningen. Vad han blev avstängd för den här gången har han ingen aning om och några besked ifrån FB får han inte.

man kan ju hävda att FB är ett företag och de självklart ska få ha vilka regler som helst, och det håller jag med om. Men när ett mastodontföretag som dessutom i praktiken har monopol på den här typen av tjänst, stänger av kunder utan förvarning, då beter de sig helt oacceptabelt fel.

Och det lustiga är att, om FB har stängt av Calle för att han hade någon bild där folk är lättklädda på så ska man ha klart för sig att FB har reklam för bordeller. Man kan mycket väl förbjuda sex och naket på FB men då måste man också vara konsekvent tycker jag.

Ska inte Facebook vara som en fyr i natten för yttrandefrihet och öppenhet? Ska inte Facebook vara emot moralism och censur? Kunde inte FB införa något slags system med en liten varningsskylt?Något i stil med: ”Nu är du på väg att gå in på en sida med nakenmaterial/ sex drogliberalism, positiva åsikter om Wikileaks, kritik eller förhärligande av kristendom, islam, judendom, buddism, ateism, nazism, kommunism, konservatism, socialism eller liberalism eller våld. Du går in på denna profil på egen risk”. Så kunde var och en själv avgöra vad de vill se, läsa, titta på. Eller inte.

I värsta fall så blev Calle avstängd för politiska eller andra åsikter han har yttrat. Om det handlar om att han yttrat politiska åsikter  som FB inte godkänner eller håller med om, då är det riktigt läskigt. Hur mycket privat företag FB än är. Framförallt så är det, som sagt, inkonsekvent. Om man kan skriva på sin FB-vägg om sin religiösa fanatism och sedan spränga sig själv i luften och FB godkänner det yttrandet samtidigt som Calle skriver om sexualupplysning och inte blir godkänd av FB, så silar man mygg och sväljer kameler. Då är man totalt inkonsekvent.

Även mastodontföretag måste bete sig schysst.

Publicerat i Åsikter, Öppenhet, Demokrati, Droger, Förmynderi, Frihet, Genomskinlighet, Ideologi, Insyn, Komunism, Konservatism, Liberaldemokraterna, Liberalism, Moral, Politik, Wikileaks | Lämna en kommentar

Jag är Wikileaks.

This record is a partial extract of the original cable. The full text of the original cable is not available.

C O N F I D E N T I A L SECTION 01 OF 02 CARACAS 000090

SIPDIS

NSC FOR TSHANNON AND CBARTON
HQ USSOUTHCOM ALSO FOR POLAD

E.O. 12958: DECL: 01/04/2015
TAGS: PGOV PHUM KDEM KIRF VE
SUBJECT: ARCHBISHOP URGES MORE USG CRITICISM OF CHAVEZ

Classified By: Mark Wells, Acting Political Counselor,
for Reasons 1.4(b).

——-
Summary
——-

¶1. (C) Venezuelan Archbishop Baltazar Porras, head of the
council of Catholic bishops of Venezuela, told Ambassador
January 6 the USG ought to be more outspoken in its criticism
of Hugo Chavez. Porras urged more international community
involvement to contain Chavez’s regional aspirations, though
he admitted that political will to do so is minimal. He
asserted that Chavez will continue to dismantle democratic
civil society such as organized labor, the business sector,
and the church. The Archbishop lamented the GOV’s subtle
campaign to sideline the church from its traditional work in
poor neighborhoods, the educational system, and the military.
End Summary.

——————————————— —–
Senior Church Leader Urges Engagement, Containment
——————————————— —–

¶2. (C) At the invitation of the Papal Nuncio, the Ambassador
attended a lunch on January 6 with Baltazar Porras,
Archbishop of Merida and head of the Venezuela Council of
Bishops (CEV). Porras, one of President Hugo Chavez’s
strongest public critics, told the Ambassador that there is
widespread perception among the opposition that the USG
softened its message against Chavez after the August 2004
referendum because of energy interests. Porras suggested
that the USG be more clear and public in its criticism of the
Chavez administration.

¶3. (C) Porras said the international community also needs to
work and speak out more to contain Chavez and the export of
his revolution. Porras said most regional governments have
deferred to Brazilian President Ignacio ”Lula” da Silva to
handle Chavez because the two share leftist ideologies. Lula
has been unwilling to engage, however, which has stymied
regional efforts to contain Chavez, the Archbishop asserted.
Porras said the Europeans have been just as weak on Chavez,
especially since the departure of Spanish President Jose
Maria Aznar. The Archbishop said that both Latin America and
Europe need strong leadership from the USG.

————————-
Fighting Chavez Long Term
————————-

¶4. (C) Porras described Chavez as a ”long-term problem.” He
said Chavez will continue to dismantle civil society groups
necessary to foster democratic rule: organized labor, the
independent press, the business community, and the church.
The Archbishop cited as an example the GOV efforts to
penetrate the Catholic school system in Merida. GOV
officials insisted that the Catholics accept ”community
representatives” on their school boards, and once accepted
these individuals began to push revolutionary ”reforms.”
Porras also noted reduced contacts with the military, which
had traditionally invited him to change of command ceremonies
but had not done so in more than three years.

¶5. (C) Porras offered to facilitate any USG efforts at the
community level to demonstrate that non-GOV entities — the
church, the private sector, etc. — can have a positive
impact on Venezuela’s poor. He welcomed USG visits to church
social programs in poor neighborhoods. Porras warned that
the longer the USG waits, the more successful GOV will be at
undermining traditional democratic organizations. He
acknowledged an inherent conflict in his own analysis:
Chavez is a long-term problem but the longer it takes to
address, the stronger he becomes.

——-
Comment
——-

¶6. (C) Porras and the rest of the Catholic leadership have
kept low profiles since the referendum, the results of which
they grudgingly accepted. Chavez has targeted the church,
especially its leadership, which he sees as an ally of the
previous political regime. Chavez has a long-running
conflict as well with Porras, who was among the first to
accuse Chavez of authoritarian tendencies. Rivalries aside,
Porras is in touch with current domestic and international
thought on Venezuela. The Catholic social projects Porras
seeks to promote, while not on the scale of the GOV’s
”missions,” do have a history of solidarity with Venezuela’s
poor that is not so easily undone, despite Chavez’s efforts.

Brownfield
HAVEZ…

Publicerat i Öppenhet, Övervakning, Demokrati, Genomskinlighet, Informationsfrihet, Insyn, Politik, Pressfrihet, Tryckfrihet, Wikileaks, Yttrandefrihet | Lämna en kommentar