Om invandrare och svenskar.

Svensk komiker

Svensk komiker.

Jag har ofta tänkt på detta med invandrare. Jag tycker att väldigt många av oss använder begreppet på ett mycket konstigt sätt. Vem är invandrare? Och varför kallar vi vissa människor som helt klart inte är invandrare för invandrare? Och andra som uppenbart är invandrare för svenskar? Och vissa sorters invandrare kallar vi imigranter och en del ser vi vare sig som invandrare eller svenskar trots att de kommer från andra sidan jorden?

Låt mig ge er några exempel: Hur många svenskfödda personer vars föräldrar eller i varje fall en av dem, är födda och/eller uppväxta i till exempel Chile, Finland, Tunisien, Irak, Iran eller Kina kallar vi för invandrare eller chilenare, finnar, tunisier och så vidare?

Alltså, jag ska vara väldigt tydlig så att ingen missförstår mig: Jag hatar inte invandrare och har inte heller något emot invandrare, jag är inte främlingsfientlig eller ens främlingrädd och jag ser inte ner på eller hatar vare sig svarta människor, araber, muslimer, judar, kristna, eller några andra människor ur någon annan ”ras” (i den mån man överhuvudtaget kan tala om ”raser”) eller etnisk eller religiös grupp.

Jag är dock väldigt kritisk till alla former av religiös fanatism, både George W. Bush , Uruguyansk och Livets Ords extrema former av kristendom som militant judendom och fanatisk islam och krigisk hinduism, budism, sikhism (heter religionen som sikher tror på så?) och alla andra hatande, extrema, och fanatiska former av religion.

Och så är jag kritisk till att så stor del av SFI-undervisningen (Svenska För Invandrare, SFI) är så väldigt dålig. Inte överallt i hela Sverige, men på alltför många platser.

Alltså, är inte en person som är född Sverige svensk? Och de som har svenskt medborgarskap. Och den som är född i Belgien eller har belgiskt medborgarskap är belgare, den som är född i Zambia eller har zambianskt medborgarskap är zambian, den som är född i Kanada eller har kanadensiskt medborgarskap är kanadensare, och så vidare. Nej, det är inget negativt med att vara vare sig spanjor, kines, egyptier, sudanes, japan, indier, amerikan, peruan, eller svensk. Men det är inget positivt att vare något av det ovannämnda heller.

Åtminstone inte i sig självt, automatiskt.

Jo, hör man ordet invandrare så är det många, inte alls bara rasister, som automatiskt får en negativ känsla mer än en positiv. Men det har ju enligt mig att göra på en negativ mediabild och en sedan 40 år mer och mer misslyckad integrationspolitik. Det finns inget negativt i sig att vara ifrån land G eller U, X eller Y.

Jag älskar Sverige, trots alla fel och brister mitt land har. Men en varelse från Saturnus som fick ett ”svensktalarchips” inmatat i huvuidet skulle förstå ordet svensk som en varalse av homo sapiens som stadigvarande befinner sig inom det landområde som av de fast boende varelserna inom området kallades Sverige. Likadant med orden invandrare, emigrant, imigrant, svensk, sydkorean, angolan, argentinare, portugis eller något annat ord kopplat till nation, ras, religion, etnicitet eller region.

Men så länge inte orden svensk eller invandrare inte är helt neutrala så måste vi använda de på ett korrekt sätt. Nu frågar sig väl en del av er som läser detta: ”Är det inte viktigt att vi använder alla ord på ett bra, korrekt sätt, att vi säger katt om katt och riksåklagare om riksåklagare?”. Jo, självklart, men läs vidare så kommer du att förstå. 🙂

Sedan finns det mängder med människor som är invandrare men som vi inte använder det ordet om. Gemensamt för dessa personer är, enligt mig, att de antingen kommer från länder som vi känner oss jämbördiga med eller som vi ser upp till, eller så är de från länder som vi anser står oss kulturellt, språkligt, traditionellt eller historiskt nära. I denna grupp ingår också människor som både kulturellt, språkligt, vad gäller traditioner och sedvänjor och historia är långt ifrån svenskarna. Men dessa människors hemländer ”står långt upp” vad gäller teknisk utveckling, ekonomisk standard och demokrati. De två bästa exemplen är Sydkorea och Japan.

Länder som vi antingen känner oss jämbördiga med eller ser upp till är till att börja de ”självklara”: Danmark och Norge. Sedan följer Finland och till sist, med ett stort avstånd från Finland: Island. Sedan kommer länder i Europa där man talar romanska språk eller germanska språk. Udantaget är Rumänien som (detta är min teori, säg gärna emot mig) vi ser ner på.

Dock finns det några undantag: USA tycks de flesta svenskar älska och sätta allra överst i hyllan för häftiga länder, utan någon som helst konkurens. Sticker ut gör också Storbritannien som också tycks fylla många svenskars ”de är som vi”-hjärtan.

Annonser

Om nlpmannen

Oscar Solberger, 34 år, väldigt fascinerad av NLP. Jag älskar teater, film, musik, böcker och att resa. Jag är med i Nätverket svart måndag, Greenpeace, Humanisterna, Liberatis kärntrupp, mailinglistan Djungel och ser mig som liberal med många gröna drag.
Det här inlägget postades i Etnicitet, Etnisk tillhörighet, Folkgrupp, Främlingsfientlighet, Främlingshat, Främlingsrädsla, Integrationspolitik, Invandrare, Medborgarskap, Nation, Nationalitet, Nationell tillhörighet, Politik, Rashat, Rasism, Religion, Svenskar, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s