”Stormen” på Dramaten-och jag svär i kyrkan.

"Stormen" av William Shakespeare

"Stormen" av William Shakespeare

Igår såg jag Shakespeares ”Stormen” (The Tempest) på Dramaten här i Stockholm.
I regi av John Caird och i översättning av Britt G. Hallqvist och Claes Shaar.

Publiken släpptes som vanligt in på parketten av Dramatens vaktmästare, dock var en av vaktmästarna en av Dramatens skådespelare, Douglas Johansson!

När jag väl satt på min plats så såg jag genast att scenografin var väldigt välgjord fast på ett icke välgjort sätt: Publiken såg själva underredet på scenen, det stod byggställningar på sidorna av scenen, stegar likaså. Gammeldags vindmaskiner stod helt synligt vid sidan av scenen.

Delar av publiken fick sitta på själva scenen! Hela scenografilösningen (Scenograf David Farley) kändes så rätt tänkt, det rådde kaos helt enkelt, precis såsom det gör under en storm. Många gånger så känns den här typen av ”naken” scenografi (lysrör istället för strålkastare är det en del som kör med, eller öppnade målarburkar med penslar i) sökt och töntig, men här blev det helt i linje med pjäsen: I en storm blåser en båt omkring och dess besättning hamnar till slut, under kaos och tumult, på en ö. Därav är det självklart att det scenografiskt är kaos efter stormen, byggpressenningar som hänger lite varstans och så vidare.

Nu ska jag alltså, helt enligt vad rubriken utlovar, svära i kyrkan: Jag tycker att Shakespeare är en dålig dramatiker. Så, då var det sagt. Märk väl: Fantastisk poet, men hans verk ska, åtminstone såhär långt efter att det samhälle han levde i dog, läsas som poesi. Inte sättas upp som teater. Alltså, de som vill spela Shakespear ska självklart göra det om det är det de känner för. Men jag läser hellre hans poesi just som det: Dikter att avnjuta i min fotölj hemmavid.

Nu hör jag hur alla mina teaterkompisar tar fram tomaterna men såhär tycker jag. Ja, han tar upp väldigt starka, djupt mänskliga och eviga teman och ställer gång på gång de allra mest intressanta frågorna. Han tar upp kärlek, hat, likgiltighet, religion, svek, trohet, krig, fred, våld, aggression, glädje, rädsla, lojalitet, maktkamp, intriger, värdefilosofiska kniviga valsituationer, betydelsen av blodsband med mera.

Trots detta så är det ytterst sällan som jag inte tycker att det gång på gång i Shakespeares pjäser tyvärr märks att det har gått cirka 400 år sedan han dog. Rollfigurerna sätt att resonera känns, trots ämnenas allmänmänsklighet och att de egentligen är av karaktären eviga, så väldigt gammaldags. Åtminstone i Sverige och liknande länder. Döttrar som på grund av sina fäders konservatism inte får gifta sig med vem de vill. Överhuvudtaget könsroller som känns extremt gammaldags. Ja, vissa av dem finns kvar i dag, men oftast beter sig män och kvinnor väldigt konstigt mot varandra på grund av att de är just män och kvinnor. Jo jag vet, vi beter oss konstigt mot varandra än idag på grund av om den vi interagerar med är man eller kvinna. Och det är självklart synd och fel, men i till exempel Stormen så är könsroolerna och rollfiguernas tänkande runt dessa så oerhört främmande från åtminstone min upplevelse av hur det är idag i Sverige att det bara känns gammaldags.

Folk som på allvar tror på tomtar, troll och såklart: Andar. Nej, okej, just tomtar och troll är det väl ont om men olika övernaturliga väsen dräller det av.

På grund av just dessa orsaker så känns föreställningen långsam och seg. Och då har det om jag inte misstar mig strukits en del, brukar inte Stormen i helt ostruket skick ta ännu längre tid?

Förstå mig rätt: Örjan Ramberg som Prospero gör en bra skådespelarinsats, med en enorm kraft och energi, det är inte tal om annat. Sofia Pekkari är väldigt bra som Proseperos dotter Miranda. Jonas Karlsson är lysande som monstret Caliban. Dessutom extremt rolig.

Carl-Magnus Dellow, Claes Månsson (Claes Månsson är dessutom en av de på scen som i början av föreställningen ska föreställa helt vanlig publik och gör alltså entré för första gången ifrån publikplats) och Douglas Johansson gör mycket trovärdiga insatser med stor närvaro.

Dessutom ingår det vid flera tillfällen vacker musik och sång och dans, vid ett tillfälle är det till och med delar av publiken som dansar!

Koreografen är Pär Isberg och har gjort ett fantastiskt arbete.

I en fantastisk scen kommer alltså en grupp andar till våra vänner på ön. De görs av dansare iförda gigantiska masker och händer och insvepta i mängder av tygremsor. Andarna dansar och inte nog med det: De är, tack vare att dansarna står på cirka 70 cm höga styltor, 2,5 meter höga! I bakgrunden flyger den allra största anden upp och viasr sitt vackra ansikte.

Jag undrar dock varför man har valt att visa styltorna tydligt och öppet men jag antar att det ingår med de andra illusionsbrotten: Synliga scenunderreden och helt öppet arbetande inspecienter.

Ljusdesigner är Torben Lendorph och ska såklart ha en stor eloge.

Skådespelarinsatserna, musiken, dansen, sången, scenografin, skådespelarna som är vaktmästare, fullt synliga inspecienter, skådespelare som går ifrån att ha varit ”vanlig publik” till att spela huvudroller, enorma dansande andar, allt detta är väldigt bra och roligt, snyggt och innovativt gjort.

Jag är troligtvis fel person att recensera en Shakespeare-pjäs helt enkelt. Men att föreställningen tar 3 timmar, även om detta är inkluderat paus och en del är struket, det känns. Tyvärr. Det går långsamt. Det är ofta segt.

Annonser

Om nlpmannen

Oscar Solberger, 34 år, väldigt fascinerad av NLP. Jag älskar teater, film, musik, böcker och att resa. Jag är med i Nätverket svart måndag, Greenpeace, Humanisterna, Liberatis kärntrupp, mailinglistan Djungel och ser mig som liberal med många gröna drag.
Det här inlägget postades i Översättare, Översättning, Dans, Dansare, Koreograf, Koreografi, Kultur, Ljusdesign, Musik, Musiker, Regi, Regissör, Sång, Sångare, Scenkonst, Scenograf, Scenografi, Skådespelare, Skådespeleri, Teater. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till ”Stormen” på Dramaten-och jag svär i kyrkan.

  1. Daniel skriver:

    Jag har inte heller riktigt förstått Shakespeares allt överskuggande storhet. Inte heller Mozarts, för den delen. Stora konstnärer förvisso, men också gigantiska myter.

    • nlpmannen skriver:

      Vad roligt att du har hittat till min blogg Daniel. 🙂 Vad skönt att jag inte är den enda kulturmänniskan som inte gillar Shakespeare som dramatiker. Skönt att slippa att få tomater på sig. 🙂

  2. kenta skriver:

    rätt tänkt och bra sagt, shejkspeer har sugit länge nu – i ett politiskt dunkel, rädda skådespelare och lynniga statsanslag, går nyskapandet plankan, och trygga räkan sitter tryggt i båten,
    vi tar den här shakespear den kan vi ju …………

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s