Sverigedemokraterna-saknar de totalt kunskap om historien?

Som alla vet så har det tragiska inträffat att en människa tog livet av sig genom sprängning mitt i julhandeln i Stockholm. Och det första Sverigedemokraterna gör är att skrika: ”Vad var det vi sa? Äntligen!”. Mannen som sprängde sig själv var, av allt att döma, muslim. Man kan göra två tolkningar av det sista ordet, ”Äntligen!”. Antingen så menar SD att de äntligen kan säga ”Vad var det vi sa?”. Eller så menar de att det äntligen har skett ett självmordsattentat i Sverige. Menar de det senare så har de en vedervärdig syn på våld och mänskligt lidande. Menar de det förra så är de enbart obildade.

Det verkar som om personen som begick självmord genom sprängning var muslim och att han gjorde det just för att han var muslim, att han gjorde det som ett sätt att göra religionen politisk. SD:S resonemang, tycks då syfta på att ”se här vad som händer när man släpper in sådana därninga muslimer, de spränger sig i bitar på gator och torg”.

Inte bara är de absolut flesta muslimer, precis som de absolut flesta judar, kristna, buddister och andra, människor som bara vill tjäna pengar för att betala sin skatt, sina skulder och sina räkningar, umgås med sina barn och sin fru eller sin äkta man, uppfylla sina drömmar och mål och göra något roligt på sin fritid. Dessutom tycks SD totalt glömma historien.

Alla vi som är födda från 1980 och bakåt har egna minnen av en eller flera av följande våldsamma händelser och terrordåd och organisationer: Röda arméfraktionen, Bader-Meinhof-ligan, sprängningen av Västtysklands ambassad i Stockholm, mordet på den jugoslaviske ambassadören, även det i Stockholm, Bulltofta-attentatet, Norrmalmstorgsdramat, ETA, IRA, och så vidare. Alla dessa sprängningar med mera inträffade från 1970 till 1989, perioden då IRA och ETA var som allra mest aktiva.

Jag är född 1975, när jag fyllde 14 år så hade vi i Sverige och Europa haft 20 år av ett helvetes jävla flygplanskapande och kommunistiskt, baskiskt eller irländskt katolskt sprängande och skjutande!

Och i Sverige så satte Bevara Sverige Svenskt, Sverigedemokraterna, Vitt Ariskt Motstånd med flera organisationer igång att elda flyktinganläggningar för fulla muggar på 1990-talet.

Dessa idioter var inte muslimer och i flera fall var de inte alls människor som attackerade andra människor i andra länder utanför sina egna. I IRA:s och ETA:s fall var det ju spanska medborgare som attackerade andra spanjorer och rent formellt juridiskt så var ju de IRA-bombare som slog till i London lika mycket britter som alla andra i öriket. Att de inte identifierade sig som britter är en helt annan sak.

Och sprängningen av Västtysklands ambassad, det var ju en attack mot tyskar utförd av andra tyskar.

Ja, allting tyder på att detta är det första exemplet på en självmordsbombare i Svrige, men alla människor med alla indianer i kanoten önskar såklart att det blir det sista fallet.

Men att terrordåd skulle vara 1.Nytt. 2. Muslimskt. 3. Utländskt. är rent nonsens och visar att SD behöver gå på en riktigt lång kurs i historia.

Som jag har skrivit tidigare på den här bloggen: Man kan ha vilka åsikter och ideologi som helst. Man kan framföra argument för dessa åsikter som antingen är rationella eller irrationella, som antingen är giltiga argument argumentationsanalytiskt eller inte.

Men man måste alltid vara ordentligt påläst och ha grundläggande fakta rätt innan man framlägger sin tes och sina argument.

Det verkar som om SD inte har någon som helst koll på historiska grundfakta. Åtminstone i detta fall. Jag kommer säkert få anledning att återkomma till Sverigedemokratiska faktafel.

Annonser
Publicerat i Etnicitet, Etnisk grupp, Etnisk tillhörighet, Religiös grupp, Religion, Religionsfrihet, Sekularism, Självmord, Självmordsbombare, Sverigedemokraterna, Terrordåd, Terrorism, Våld | 2 kommentarer

Ego sum Spartacus. Io sono Spartacus. Yo soy Spartacus. Je suis Spartacus. Jag är Spartacus. I am Spartacus.

Friday, 11 January 2008, 11:28
C O N F I D E N T I A L SECTION 01 OF 03 BEIJING 000125
SIPDIS
SIPDIS
DEPARTMENT FOR EAP/CM, EAP/MLS, P, DRL
NSC FOR DENNIS WILDER
EO 12958 DECL: 01/08/2028
TAGS PREL, PHUM, CH, BM
SUBJECT: MFA AND SCHOLARS DESCRIBE CHINA’S EFFORTS ON BURMA
REF: 07 BEIJING 7197
Classified By: Political Minister Counselor Aubrey Carlson. Reasons 1.4 (b/d).
¶1. (C) Summary: China has made great efforts to improve the situation in Burma, stretching the boundaries of its policy of non-interference, MFA and Chinese think tank interlocutors told HFAC and SFRC staff members January 10-11. MFA says China is contemplating next steps to address the current “standstill” in Burma, but Chinese scholars said domestic events and other international issues will draw China’s attention away from Burma. MFA officials and the scholars continue to encourage direct talks between the United States and the Burmese regime. End summary.
¶2. (SBU) MFA Asia Department Counselor Yang Jian and Ministry of State Security-affiliated China Institutes for Contemporary International Relations (CICIR) Asia scholars Zhai Kun and Zhang Xuegang met HFAC professional staff members Eric Richardson and Dennis Halpin and SFRC professional staff member Frank Januzzi on January 10-11.
“Bold Measures” Necessary to Prevent Further Turmoil
——————————————— ——-
¶3. (C) Counselor Yang Jian told the HFAC and SFRC staff members January 11 that China would like to see the Burmese Government take “bold measures” to improve the livelihood of the Burmese people and achieve national reconciliation through dialogue with Aung San Suu Kyi and democracy supporters as well as ethnic minority groups. Counselor Yang stated that the Chinese accept the Burmese regime’s so-called “roadmap” to democracy as the best route to democracy and national reconciliation in Burma. CICIR scholar Zhai said the Burmese government exerts control over society only on the surface and the potential for “lots of trouble” persists. Zhai said the regime’s inept handling of the economy costs it legitimacy. Even if the Burmese generals and Aung San Suu Kyi undertook a healthy dialogue, economic problems could throw the country into turmoil.
Encouraging Signs but Current Standstill
—————————————-
¶4. (C) Yang said despite the potential for further trouble, the Chinese government is encouraged by a number of developments since the disturbances in August and September, including the visits of UN Special Advisor Ibrahim Gambari, the appointment of Labor Minister Aung Kyi (who Yang believes is “close to the core” of the Burmese regime) as a liaison with Aung San Suu Kyi, and the release of detainees. Yang said that during VFM Wang Yi’s November 2007 visit to Burma (reftel), Wang shared with senior Burmese leaders China’s analysis, again suggesting more attention to the livelihood of the Burmese people, dialogue with Aung San Suu Kyi, and more interaction with ASEAN. Yang said that, based on the regime’s positive language about the dialogue, China had been optimistic it would succeed. In light of the current “standstill” in Burma, however, China is thinking about what other steps now to take with the regime.
China’s “Extraordinary” Efforts
——————————-
¶5. (C) Yang recounted China’s efforts to improve the situation in Burma. She said that after China and Russia in January 2007 vetoed a UN Security Council resolution condemning Burma, State Councilor Tang Jiaxuan traveled to Burma in February to hold “extraordinary” discussions with the regime’s senior leaders. Tang suggested that Senior General Than Shwe and other Burmese leaders improve Burma’s domestic and international situation. Yang said lower level Burmese officials, hesitant to approach senior leaders with critical advice, were pleased with China’s approach to Than Shwe.
¶6. (C) Scholars Zhai Kun and Zhang Xuegang January 10 separately echoed the view that China is making great efforts to influence Burma positively while adhering to its policy of non-interference. Zhai said China has delivered indirect but clear signals to Asian countries and the United States on the need for greater openness in Burma. Zhai highlighted Premier Wen Jiabao’s November 19 speech at the National University of Singapore. (Note: Wen’s speech included the following: “Only an open and inclusive nation can be strong and
BEIJING 00000125 002 OF 003
prosperous; cutting off contacts with the outside world can make a country backward.”)
Direct U.S.-Burma Dialogue
————————–
¶7. (C) During the Wang Yi visit, Burmese leaders expressed interest in more discussions with the United States. Noting that USG officials have suggested Burmese officials contact our Embassy in Rangoon, Yang said Burma preferred the format of the June 2007 talks in Beijing. China views the June meetings between the Burmese delegation and State Department officials as a “bilateral confidence building measure,” Yang said.
Continued Support for Gambari
—————————–
¶8. (C) Yang said China will continue to support UN Special Advisor Gambari’s mission, though she noted that the Burmese Government is unhappy with Gambari because Burmese leaders believe they followed Gambari’s suggestions during his first visit but then received only further opprobrium. Yang said Burmese leaders are unhappy about the UN “Group of Friends” on Burma. While China is open to multilateral means to address the situation in Burma, China believes Burma’s acceptance of these means is the key to success. For example, China would like ASEAN to play a more constructive role, Yang said, but ASEAN is divided over how to address Burma. Older ASEAN member countries, such as Indonesia, Malaysia, Thailand and Singapore, favor a hard-line approach. Newer ASEAN members, such as Cambodia, Laos and Vietnam, support a more moderate stance towards Burma.
No Sanctions
————
¶9. (C) MFA’s Yang reiterated that China remains opposed to additional sanctions, which she said will not spur further dialogue, but instead make the regime look further inward and give it an excuse for hard-line polices. Despite China’s opposition to sanctions, Yang stressed that the United States and China have similar goals for Burma, including stability, democracy and development. Therefore, China and the United States should show unity, particularly in the UN, in addressing the situation in Burma. CICIR scholar Zhai said that because China foremost values stability in Burma, China does not wish to see a sudden change in the Burmese regime. In that light, China fears the pressure of more sanctions may only bring further civil unrest.
China’s attention drawn away from Burma
—————————————
¶10. (C) CICIR’s Zhai said China would like to see ASEAN play a larger role on Burma partly because domestic events in China, including the National People’s Congress in March and the Olympics in August, are increasingly consuming China’s attention. Zhai said recent protests in Vietnam over the South China Sea and the turmoil in Pakistan have also drawn China’s and international attention away from Burma.
Including democracy supporters slows down roadmap
——————————————— —-
¶11. (C) Zhai said that including the democratic opposition and ethnic groups in the so-called roadmap to democracy at this stage would slow down the process, yet Zhai asserted that “if Senior General Than Shwe is rational,” he will include the democratic opposition to increase the legitimacy of the current regime.
USG should assure safe future for Burmese generals
——————————————— —–
¶12. (C) CICIR’s Zhang said that the United States should “play two hands” with the Burmese Government. Zhang said the United States has been sufficiently critical of the regime and now should send messages, via China if necessary, to reassure Burmese military leaders that their personal security would not be imperiled in a democratic transition. Zhang said that guaranteeing the safe future of the current military leadership is the key to “unlocking the deadlock.”
¶13. (U) HFAC and SFRC staff members did not have an opportunity to clear this cable.
BEIJING 00000125 003 OF 003
RANDT

Publicerat i Öppenhet, Censur, Demokrati, Diplomat, Diplomati, Etik, Frihet, Informationsfrihet, Insyn, Julian Assange, Kommunikation, Liberaldemokraterna, Liberalism, Moral, Politik, Pressfrihet, USA, Wikileaks, Yttrandefrihet | Lämna en kommentar

Öppenhet, Wikileaks, digitala krig, demokrati, Julian Assange och Spartacus.

Nu blev det återigen ett långt uppehåll på min blogg. Jag förstår att alla mina 10 000-tals läsare är djupt besvikna. Men nu kommer ett nytt inlägg. 🙂

 

Wikileaks är en hemsida som publicerar hemliga dokument som har ”läkts” dit av militärer och andra. Sidan drivs av Julian Assange och nu är han misstänkt för att ha begått våldtäkt . Wikileaks har publicerat dokument av den typen om USA:s havanden och göranden runtom i världen att många amerikaner har blivit rosenrasande och anser att Assange är en förrädare och Sarah Palin har tydligen sagt att hon tycker att Assange ska avrättas.

Spaltkilometer har skrivits om Wikileaks och Julian Assange, om diplomatkåren runt om i världen, om USA:s militär, om press, tryck och yttrandefrihet och om dess gränser, om vad som är förräderi och vad som bara är god journalistik, om det finns information som ska vara hemlig och vilken information det i sådana fall är. Besserwissrar och förståsigpåare av allsköns kvalisorter uttalar sig tvärsäkert dels om de påstådda våldtäkterna, dels om Assange som person, dels om de politiker, diplomater, militärer och andra som omnämns och om dokumenten i sig, om juridik, pressetik, utrikespolitik, diplomati, journalistik, informationsteknik, meddelaranonymitet med mera.

Jag är ingen expert. Men jag tycker trots det några olika saker i frågan. Dels så tycker jag att det är självklart att skilja på Wikileaks och Julian Assange. Han är allvarligt talat ointressant som person. Även hans eventuella brott struntar jag i. Döms han så ska han avtjäna sitt straff och att våldta är vedervärdigt, frikänns han så har han inte våldtagit. Eller rättare sagt: Han kan i och för sig bli oskyldigt dömd eller bli friad trots att han är skyldig.

Alldeles oavsett detta så bryr jag mig faktiskt inte om detta. Inte mer än att våldta är hemskt. Punkt slut.

Wikileaks är dock något helt annat än Assange.

Ska vi ha så stor genomskinlighet och öppenhet som möjligt eller ska vi inte ha det? Det är grundfrågan. Vilket slags samhälle ska vi ha? Jag röstar för att vi ska ha en värld där Wikileaks får finnas och fortsätta sin verksamhet. Jag vill inte ha en tyst och censurerad eller sluten värld. Ja, vissa dokument som Wikileaks har publicerat är nog kändisskvaller. Ja, vissa dokument kan nog ha varit direkt olämpliga att publicera alls. Men som princip är största möjliga insyn i Farbror Statens göranden oerhört viktig. Den principen försvarar och stärker demokratin.

Därför tänker jag snart att publicera ett eller flera dokument från Wikileaks här på min blogg för att visa att:

Jag är Spartacus.

Jag är Wikileaks.

Publicerat i Öppenhet, Övervakning, Demokrati, Diplomat, Diplomati, Genomskinlighet, Informationsfrihet, Insyn, Integritet, Journalist, Journalistik, Julian Assange, Militären, Politik, Politiker, Pressfrihet, Tryckfrihet, USA, Wikileaks, Yttrandefrihet | Lämna en kommentar

Madeleine Leijonhufvud-gåhjälm och rökförbud hemma i vardagsrummet nästa?

 

Jag har sett debatten i SVT:s ”Aktuellt” från 22/11 mellan Gunilla Bolinder från ”Läkare mot tobak” och liberala debattören Camilla Lindberg, jag har hört Mattias Svensson, redaktör på liberala månadsmagasinet ”NEO” debbattera mot Systembolaget i Sveriges Radio (23/11 dels i P3:s ”Brunchrapporten”, dels i SR Metropol i programmet ”Nu”) och jag har läst Madeleine Lejonhufvuds senaste förslag på nya lagar.

Och jag tror att jag blir galen!

Jag börjar med rubrikens moraltant nummer 1, Madeleine Leijonhufvud. Hon menar alltså att det ska bli förbjudet för en förälder att dricka sig full om man är med sina barn. Och innan ni börjar vråla ”tänk på barnen!” så vill jag börja med att säga att jag alltså INTE: 1. Tycker att det är en bra idé att barn dricker alkohol. 2. Tycker att det är en bra idé att dricka inför sina barn.

Men låt oss nu ta och lugna ner oss10 steg. För det första: Att misshandla sitt barn är redan förbjudet. Och bara för att det inte är förbjudet att dricka inför sina barn så betyder inte det att de flesta inte själva inser att det inte är någon bra grej. Visst, en del barn mår dåligt av att se sina föräldrar berusade eller fulla, men ska vi förbjuda precis allt som barn kan uppleva som jobbigt, ja då ska förbjuda barn att se på ”Rapport” och ”Aktuellt” också. Många barn upplever det som obehagligt att åka bil, det är bäst vi förbjuder det också. Förädrar kan väl åka till barnens dagis med barnen med buss, spårvagn eller t-tunnelbana istället?

Jag njuter väldigt mycket av att dricka öl, cider, cognac och så. Dels är det gott, dels mår jag bra av att vara full. Vi måste släppa skammen och vi måste börja tala om njutning på ett seriöst sätt. Utan att vi som gör det blir anklagade för att vara drogromantiker eller att vi struntar i barnen. Att dricka sig full är en väldigt skön avkoppling för miljontals svenskar och så länge de inte blir våldsamma eller begår något brott så måste vuxna människor få dricka, till och med dricka sig fulla.

Vad är Leijonhufvuds mål? Att ingen enda förälder dricker en enda droppe alkoholhaltig dryck inför sina bran tills de har fyllt 18 år? Inom vilken radie ska förbjudet gälla? 5 meter? Klarar inte svenska föräldrar av att ta några som helst kloka beslut överhuvudtaget? Eller gäller denna oförmåga globalt, alla jordens föräldrar? Är denna nya lag (hoppas att det inte blir en genomklubbad lag) den enda garantin för att svenska föräldrar inte super ihjäl sig framför sina barn?

Är det inte en rimlig och bra princip att myndiga människor själva ska bestämma över sin egen kropp? De droger (alkohol, tobak, cannabis, ADD/ADHD/Dampmedicin) som jag själv vill tillsätta min egen kropp ska jag själv få tillsätta min egen kropp? Och att det inte är speciellt smart att tilsätta dessa droger i närheten av mina barn, begriper inte Sveriges föräldrar det själva? Och OM föräldrar nu ska förbjudas från att supa inför sina egna barn, då måste väl alla vuxna förbjudas att supa överhuvudtaget i närheten av någon person under 18 år? I konsekvensens namn?

Ska alltså föräldrar som blir berusade eller fulla skämmas för att de blir det? helt oavsett om deras barn mår dåligt eller inte av deras drickande? Handlar det återigen om den här jävla skammen?

Menar Leijonhufvud att det ska vara förbjudet att dricka ens en starköl inför sitt barn eller var ska gränsen gå? Hur många centiliter?

Eller ska bedömningen gå vid ett visst beteende, en viss berusning? Jag har varit full inför barn massor av gånger men ingen av mina vänner har någonsin sagt ett enda ord om att de tycker att det är något fel med det, vare sig under pågående fest eller i nyktert tillstånd efteråt. Jag har inga egna barn men skulle säkert vara berusad eller till och med full inför dem då och då om jag hade egna barn. Men jag skulle vägra att skämmas om det någon gång emellanåt var så att jag drack mer en en öl inför dem. Vad ska allt detta skämmande leda till och vara bra för?

Vi har redan 1300 lagar i det här landet. Ovanpå detta har vi 2000 förordningar för våra minst 245 statliga verk och myndigheter. Dessa ska tolkas som lagar. Det innebär ipraktiken att vi har 3300 lagar! Måste det inte finnas en gräns, en liten röst i våra bakhuvuden att nu är det nog, nu måste vi sluta att förbjuda saker och ting? Vart tar det personliga ansvaret vägen om precis allting är förbjude? Alltså, om vi fortsätter på förbudsvägen så kommer människor, ännyu mer än idag, att fråga sig: ”Men om det är förbjudet att röka i den här parken, då måste det innebära att staten menar att jag inte klarar av att ta det ansvaret att avgöra det valet själv. Då kanske jag inte klarar av andra ansvar heller?”. Risken är att vi väldigt snart (frågan är om vi inte redan är där) får en vuxen befolkning som inte tror att de klarar av någonting. Det finns alltså andra vinklar och ingångar till detta med att inte gå förbudsvägen som även socialister och konservativa borde ta in i sina resonemang. Argument som snarast är opolitiska och psykologiska till sin karaktär än frihetliga och liberala. Förbudskulturen, förbudsivern om ni hellre vill ha det begreppet, leder till att hela den vuxna befolkningen blir infantiliserad och till slut handikappad.

Gunilla Bolinder vill alltså förbjuda rökning i parker och på uteserveringar och på peronger. Jag är inte dagligrökare men röker ibland cigarr, cigarill, pipa eller vattenpipa på fester. Inte alla fester men ibland. När jag skriver pipa menar jag alltså pipa med tobak i, inget annat, likadant med vattenpipa. Jag tyckte som ickerökare (eller i vart fall ytterstsällan-rökare) att det var enormt skönt att slippa rök i ögon och hals när jag drack öl eller åt mat med mina vänner på krogen. Jag älskade resultatet, men tyckte att förbudet var en fruktansvärt trist väg att gå. Jag kan skriva mycket längre om detta ämne men konstaterar att jag frågar mig om inte människor kan prata med varandra istället för att vi ständigt ska förbjuda rökning precis överallt? Detta inlägg stack iväg och blev väldigt långt så jag nöjer mig såhär långt och skriver mer om Mattias Svenssons, Camilla Lindberg och Gunilla Bolinders inlägg i tobaks och alkoholdebatten i kommande två inlägg.

Nu måste vi ta tio djupa långa andetag (med eller utan tobaksrök i) och lugna ner oss. Förbud är nästan alltid ineffektivt och fel.

Slappna av alla moralpaniska människor där ute!

Publicerat i Alkohol, Alkoholism, Barn, Cannabis, Demokrati, Droger, Etik, Evidens, Fakta, Förbud, Förbudspolitik, Förmynderi, Hasch, Ideologi, Komunism, Konsekvens, Konservatism, Kroppslig autonomi, Liberalism, Marijuana, Moral, Morfologisk frihet, Narkotika, Narkotikapolitik, Njutning, Politik, Skam, Socialism | 4 kommentarer

Sossarnas sås skriker efter skaparkraft samtidigt som Sahlin stoppas.

 

Efter nästan två veckors frånvaro så är jag, er favorit bland kultur, kommunikations och politikbloggare, tillbaka! Mona Sahlin har avgått och nu ska tydligen hela Verkställande Utskottet och övriga partiledningen i Socialdemokraterna ställa sina platser till förfogande och eventuellt så ska alla som sitter där bytas ut. För att hitta ett riksdagsval där S har gjort ett lika dåligt val som det fäör två månader sedan så måste man gå tillbaks 96 år! Katastrof är bara första bokstaven i förnamnet för hur dåligt det gick för dem denna gång.

Som en av 250 personer som är med och bygger upp Liberaldemokraterna och för mig som röstade på Folkpartiet på Landstings och Kommunalnivå och som proteströstande på Piratpartiet på Riksdagsnivå så måste jag erkänna en sak: På valvakan den 19.e september på Magasinet NEO:s redaktion så gladdes jag mycket åt de usla siffrorna som S fick. Jag vet, skadeglad ska man inte vara men ibland är det svårt att låta bli. Att visa att andra än S kan sitta i regeringställning längre än en mandatperiod är väldigt viktigt.

Av de som röstade på S var bara 20% anställda eller företagare. Detta av röstande på ett parti som ända sedan dess start 1889 gång på gång understrukit hur viktigt det är att så många som överhuvudtaget möjligt har ett arbete.

Vad ska Sossarna göra nu då?

Jag tänker inte gissa vem som blir ny partiledare efter Mona Sahlin, dels eftersom det faktiskt är väldigt svårt att bedöma hur de tänker när den personen utses och ska jag gissa här i bloggen såvill jag gissa rätt, dels så är det inte speciellt intressant. Det är rätt så ointressant vem som blir ny S-ledare helt enkelt för att jag är så oerhört ointresserad av Sossarna som parti. Åtminstone när de för en gångs skull, lyckligtvis, är i opposition. Jag tänker dock spekulera lite i vilka politiska förändringar som jag tror att S väljer.

Flera höjdare i S gick nyligen ut i media och sa att Det var fel på deras politik och det var därför som de ”bara” fick 30%.  Detta är ju väldigt korkat sagt enligt mig, rätt analys efter en valförlust är antingen: A. ”Vi nådde inte fram till väljarna med vår fantastiska politik. Hade bara vår kommunikation och pedagogik fungerat tillräckligt bra så hade vi fått ett mycket bättre valresultat.” B. ”Väljarna tyckte inte om vår politik men vår kommunikation och pedagogik att få ut vår politik fungerade utmärkt. Vi fortsätter att ha de åsikter, ideologi och värderingar som vi hade innan 19:e september och tänker istället för de 51% vi hoppades på att försöka att påverka samhället så mycket vi kan med den betydligt lägre procent vi fick.” Att efter en valförlust säga som Sossarna sa är det enda man absolut inte kan säga.

Vad ska S göra då? Ska de gå åt ”höger” eller åt ”vänster”?

Jag tycker att höger ochvänster som politisk beteckning säger väldigt mycket, speciellt numera. Om höger-vänsterskalan någonsin har gett någon verklig vägledning i vad man tycker ideologiskt-politiskt. Jag tycker att ”Thje woerlds smallest polical quiz” på Facebook är en bättre politisk skala. Men annorlunda uttryckt, ska S närma sig Alliansen eller Vänsterpartiet? Ska S närma sig SD eller de övriga nationalistiska rörelsen eller ska S närma sig Liberaldemokraterna och liknande partier, typ D66 eller Radikale Venstre? Eller kommer S att börja driva Libertariansk politik såsom (Klassiskt) Liberala partiet?

Att S skulle börja driva Sverigedemokratisk politik eller ditåt ser jag som uteslutet, det finns inget eller extremt litet stöd för den typen av politik (även om SD enligt mig snarast till åtminstone 75-80% snarast är ärkenostalgiska sossar snarast än rashatare) i Socialdemokraterna.

Att S skulle börja driva att Sverige ska införa nattväktarstat och att nya S-ledaren skulle gå ut och säga att S numera är ett parti för Ayn Rand-fantaster är helt uteslutet, inte efter att ha varit statskramare och passionerat försvarat en så stor offentlig sektor som möjligt i 121 år. Och Liberaldemokraternas politik är dels alldeles för liberal för att S skulle söka sig den vägen och dels så är det helt enkelt så att L:s partiprogram inte ens är färdigskrivet.

Jag tar upp de mer extrema ideologiska vägarna som S skulle kunna ta även om de är ytterst teoretiska för att på så sätt genom att använda mig av uteslutningsmetoden fram till vilken politik som S väljer.

Återstår gör då att S skulle närma sig Alliansens politik. Men den vägen måste rimligtvis vara stängd i och med att S under hela valrörelsen konsekvent gick till angrepp mot Alliansen och dessutom så är ju Alliansen ”sådana där onda borgare”. S skulle helt enkelt inte kunna gå högerut utan att förlora all trovärdighet. ”Men vad då, är ni för de här reformerna nu plötsligt, ni var ju emot de under hela valrörelsen?”.

Att gå vänsterut då? Problemet med det alternativet är att där står kommunister.

 Och då menar jag inte vänsterfolk som rakryggat står upp för demokrati och yttrandefrihet och alla människors lika värde och mänskliga rättigheter men som gillar höga skatter och så, utan när jag skriver kommunister menar jag de som kallar sig själva kommunister och som på allvar vill ha enbart statligt ägande, 5-årsplaner och proletariatets diktatur. Sådana finns kvar i Sverige, än idag.

Utöver de riktiga kommunisterna så finns vänsterut redan Vänsterpartiet. Min mamma röstade på VPK på 1960 och 1970-talet och på S på 1980 och 1990-talet. 2002 och 2006 röstade hon S men i detta valet röstade hon V och när jag snackade om S utveckling med henne så menade hon att S visst kan bli mer vänster trots Vänsterpartiet redan driver sådan politik. Och visst har det alltid funnits ett flöde mellan S och V och mamma gick ifrån S till V i detta val just för att hon tyckte att S har gått för långt åt höger. Då skulle väl många fler än hon kunna rösta på och bli medlemmar i S istället för V? Jo, i och för sig, men jag tror i alla fall V har ett så väldigt mycket större förtroende att driva vänsterradikal politik att de flesta med radikala vänstervärderingar kommer även fortsättningsvis kommer att rösta på och bli medlemmar i V.

Jag tillhör de som tror att en viss politik passar bra för vissa epoker i historien, åtminstone i den demokratiska likabehandlingssfären. Jag tror till exempel att socialdemokratisk politik, tillsammans med marknadsekonomi och uppfinningar och den tekniska utvecklingen i stort var en bidragande orsak till den kraftigt minskade fattigdomen i Sverige. Men från och med ungefär 1970 och framåt så utvecklades Socialdemokraterna till ett parti som steg för steg misstrodde både individens förmåga att hantera frihet och att ta ansvar och staten blev den som alltid visste bäst.  Staten skulle lägga allt tillrätta istället för att jämna ut spelplanen,  det sociala skyddsnätet blev steg för steg passiviserande istället för att de sjuka och fattiga fick hjälp att lära sig fiska, istället delade man ut fisk. Idag i Sverige finns 50 bidrag och socialförsäkringar på individnivå. Femtio! Att starta statliga verk och myndigheter sågs som helt oproblematiskt verkar det som när jag ser på Sverige och Socialdemokraterna i backspegeln. 1970 är också ungefär det år då Sossarna slutade se det som sin främsta uppgift att förändra det svenska samhället i socialdemokratisk riktning och istället såg makten som ett självändamål. Socialdemokraterna var när 1970-talet började Partiet med stort P och var så, om ni frågar mig, fram till och med tredje veckan i september 2006. Inte ens när S satt i opposition 176-1982 samt 1991-1994 så var deras självbild någon annan än att de visst var Partiet. Allt annat än att S regerade var tillfälligt trams.

Det finns några saker som alla partier måste vara och ägna sig åt för att ha ett existensberättigande. Möjligtvis undantaget konservativa partier. För det första så har inget parti ett egenvärde, ett värde i sig. När väl partiets politik är genomförd så ska man omedelbart lägga ner partiet. Med andra ord: Med den utgångspunkten så borde S ha lagt ner sig själv när Folkehmmet var färdigbyggt, typ 1970. För det andra så måste ett parti vara i ständig förändring, både organisatoriskt och idémässigt. Man ska självklart inte, som till exempel FP har gjort, släppa den ideologiska kompassen. Antingen så tror man på sin egen grundideologi eller så gör man det inte.

Men i detaljerna, i sakfrågorna här och nu måste en ständig förändring ske.

Och alla partier måste ha en vision och vara framtidsinriktade. När jag lyssnar och har lyssnat på sossar från och med 1990-talet och framåt så hör jag bara politiker som längtar tillbaks till 1950 och 1960-talen, ”rekordåren”, i brist därpå 1970-1976, innan den borgerliga regeringen, i brist därpå längtar sossepolitiker till 1982-1986, Palme var i livet och i brist därpå längtar de tillbaks till 1986-1991, de elaka borgarnas andra regeringsperiod efter andra världskriget.

men inga andra politiker förutom KD och andra konservativa politiker eller nationalistiska, främlingsfientliga och ärkenostalgiska Sverigedemokraterna, kan kosta på sig att inte vara framåtskridande, att inte vara framtidsinriktade. (Märk väl: Jag menar alltså inte att KD är ett främlingsfientligt parti).

Så vilken väg tror jag då att S tar? Mitt svar blir: Ingen väg alls. Både den liberala, den nationalistiska, Allians och vänstervägen är av olika anledningar blockerade, omöjliga att ta. S kommer inte att kunna och våga att förändras utan när vi står på våra valvakor den tredje söndagen i september 2014 så kommer S att ha en ny partiledare. Vem det blir vet jag inte och jag bryr mig inte så mycket, som sagt.

Men någon ny politik kommer de inte att ha. De får 20% i valet 2014.

Publicerat i Arbetare, Arbetarparti, Arbete, Arbetsmarknadspolitik, Arbetspolitik, Ärkenostalgi, Åsikter, Demokrati, Eftervalsanalys, Egenvärde, Förändring, Företagare, Förtidspensionär, Framtid, Framtidsinriktad, Framtidsvision, Främlingsfientlighet, Främlingshat, Främlingsrädsla, Idé, Idédebatt, Ideologi, Ideologisk kompass, Konservatism, Kristdemokraterna, Långtidssjukskriven, Liberaldemokraterna, Liberalism, Nostalgi, Nostalgisk, Nostalgiskt, Pensionär, Politik, Politisk kompass, Politisk strategi, Politisk taktik, Röstande, Röstare, Sakfrågor, Sakpolitik, Sjukskriven, Socialdemokraterna, Sossarna, Strategi, Sverigedemokraterna, Taktik, Val, Valanalys, Väljare, Värde i sig., Värdering, Vision | Lämna en kommentar

Privatlivets helgd gäller även kungen.

 

Tjuvlyssnare.

Tjuvlyssnare.

Nyligen har boken ”Carl den 16:e Gustav-den ofrivillige monarken” kommit ut. Den är skriven av Thomas Sjöberg, Tove Meyer och Deanne Rauscher.

Den handlar om hur kungen har festat med så kallade ”kaffeflickor” och strippor och hur kungen ska ha varit otrogen samt hur han, enligt författarna och vissa källor, har haft kontakt med maffian.

Jag är republikan. Mina starkaste argument för detta är att det är både otidsenligt, omodernt och odemokratiskt att makt eller privilegier ska ärvas. Att införa republik är dock långt ifrån den viktigaste frågan för mig.

Helt oavsett om vi i Sverige har monarki eller republik så tycker jag att huruvida presidenten, kungen eller drottningen har varit otrogen, supit och festat eller tittat på strippor är totalt ointressant för någon annan än de strippor som strippat för honom eller henne och de män eller kvinnor som han har varit otrogen med och i sin tur drottningen eller presidentfrun eller presidentmaken. 

För mig och dig som läser detta så är kungens handel och vandel inget vi ska lägga oss i så länge det inte handlar om just olagligheter. Då och först då är kungens angelägenheter våra. Att kungen sedan inte kan dömas för något brott (om jag nu inte har missförstått juridiken runt den svenska monarkin) är självklart ett problem men varken otrohet, supande eller att titta på strippor är brott.

Åtminstone i juridisk mening. Och som liberaldemokrat så menar jag ju att vi alla skulle må bäst av att lägga skammen på hyllan och ta bort signal och morallagar ur lagboken. Vi ska ångra oss om vi har skadat någon men skam av den sort vi rullar oss i just nu är enbart av ondo.

Kungen och vi alla andra behöver en privat sfär och privatlivets helgd är värd att försvaras. Jag talar givetvis inte om några dumma nya lagar i form av fotoförbud eller liknande men jag tycker faktiskt att granskningar av kungen och kungafamiljens apanage och övriga ekonomi och liknande är oerhört mycket viktigare och intressantare än vad de gör på fredag och lördagsnätter.

Fram tills det att vi har republik: Otrohet i ett monogamt förhållande är väldigt trist och sorgligt och ett svek. Men låt de berörda parterna reda ut det sveket. Oavsett om otroheten har varit i eller utanför kungahuset.

Publicerat i Författning, Grundlag, Konstitution, Kungafamiljen, Kungahuset, Kungen, Monark, Monarki, Prata bakom ryggen, Privat sfär, Privatliv, Privatlivets helgd, Skitsnack, Skvaller, Statskick | Lämna en kommentar

Liberaldemokraterna behöver ditt stöd!

Torbjörn Jerlerup-Liberaldemokraterna

Torbjörn Jerlerup-Liberaldemokraterna

Liberaldemokraterna=(L) samlar namn för registrering av parti!
Vi behöver din hjälp. Vi behöver samla ihop 1500 namn för att registrera oss som parti. Du kan göra på två sätt för att hjälpa oss.

1) Klicka på adressen till formuläret nedan så skickar jag blanketter och adress dit du kan skicka dina insamlade namn. Du kan också anmäla intresse att bli aktiv i partibildandet här.

2) Ladda hem vår blankett för namninsamlingen här: blankett_namnunderskrifter_reg_partibet Kontakta mig för adress dit du kan skicka namnen. Jerlerup @ yahoo.se är mailadressen för namninsamlingen tills vidare.

Blankett: klicka här:

http://www.emailmeform.com/builder/form/Zc1jl2ub5v5

Publicerat i Demokrati, Frihet, Liberaldemokraterna, Liberalism, Parti, Partipolitik, Politik, Valmyndigheten | 2 kommentarer