Madeleine Leijonhufvud-gåhjälm och rökförbud hemma i vardagsrummet nästa?

 

Jag har sett debatten i SVT:s ”Aktuellt” från 22/11 mellan Gunilla Bolinder från ”Läkare mot tobak” och liberala debattören Camilla Lindberg, jag har hört Mattias Svensson, redaktör på liberala månadsmagasinet ”NEO” debbattera mot Systembolaget i Sveriges Radio (23/11 dels i P3:s ”Brunchrapporten”, dels i SR Metropol i programmet ”Nu”) och jag har läst Madeleine Lejonhufvuds senaste förslag på nya lagar.

Och jag tror att jag blir galen!

Jag börjar med rubrikens moraltant nummer 1, Madeleine Leijonhufvud. Hon menar alltså att det ska bli förbjudet för en förälder att dricka sig full om man är med sina barn. Och innan ni börjar vråla ”tänk på barnen!” så vill jag börja med att säga att jag alltså INTE: 1. Tycker att det är en bra idé att barn dricker alkohol. 2. Tycker att det är en bra idé att dricka inför sina barn.

Men låt oss nu ta och lugna ner oss10 steg. För det första: Att misshandla sitt barn är redan förbjudet. Och bara för att det inte är förbjudet att dricka inför sina barn så betyder inte det att de flesta inte själva inser att det inte är någon bra grej. Visst, en del barn mår dåligt av att se sina föräldrar berusade eller fulla, men ska vi förbjuda precis allt som barn kan uppleva som jobbigt, ja då ska förbjuda barn att se på ”Rapport” och ”Aktuellt” också. Många barn upplever det som obehagligt att åka bil, det är bäst vi förbjuder det också. Förädrar kan väl åka till barnens dagis med barnen med buss, spårvagn eller t-tunnelbana istället?

Jag njuter väldigt mycket av att dricka öl, cider, cognac och så. Dels är det gott, dels mår jag bra av att vara full. Vi måste släppa skammen och vi måste börja tala om njutning på ett seriöst sätt. Utan att vi som gör det blir anklagade för att vara drogromantiker eller att vi struntar i barnen. Att dricka sig full är en väldigt skön avkoppling för miljontals svenskar och så länge de inte blir våldsamma eller begår något brott så måste vuxna människor få dricka, till och med dricka sig fulla.

Vad är Leijonhufvuds mål? Att ingen enda förälder dricker en enda droppe alkoholhaltig dryck inför sina bran tills de har fyllt 18 år? Inom vilken radie ska förbjudet gälla? 5 meter? Klarar inte svenska föräldrar av att ta några som helst kloka beslut överhuvudtaget? Eller gäller denna oförmåga globalt, alla jordens föräldrar? Är denna nya lag (hoppas att det inte blir en genomklubbad lag) den enda garantin för att svenska föräldrar inte super ihjäl sig framför sina barn?

Är det inte en rimlig och bra princip att myndiga människor själva ska bestämma över sin egen kropp? De droger (alkohol, tobak, cannabis, ADD/ADHD/Dampmedicin) som jag själv vill tillsätta min egen kropp ska jag själv få tillsätta min egen kropp? Och att det inte är speciellt smart att tilsätta dessa droger i närheten av mina barn, begriper inte Sveriges föräldrar det själva? Och OM föräldrar nu ska förbjudas från att supa inför sina egna barn, då måste väl alla vuxna förbjudas att supa överhuvudtaget i närheten av någon person under 18 år? I konsekvensens namn?

Ska alltså föräldrar som blir berusade eller fulla skämmas för att de blir det? helt oavsett om deras barn mår dåligt eller inte av deras drickande? Handlar det återigen om den här jävla skammen?

Menar Leijonhufvud att det ska vara förbjudet att dricka ens en starköl inför sitt barn eller var ska gränsen gå? Hur många centiliter?

Eller ska bedömningen gå vid ett visst beteende, en viss berusning? Jag har varit full inför barn massor av gånger men ingen av mina vänner har någonsin sagt ett enda ord om att de tycker att det är något fel med det, vare sig under pågående fest eller i nyktert tillstånd efteråt. Jag har inga egna barn men skulle säkert vara berusad eller till och med full inför dem då och då om jag hade egna barn. Men jag skulle vägra att skämmas om det någon gång emellanåt var så att jag drack mer en en öl inför dem. Vad ska allt detta skämmande leda till och vara bra för?

Vi har redan 1300 lagar i det här landet. Ovanpå detta har vi 2000 förordningar för våra minst 245 statliga verk och myndigheter. Dessa ska tolkas som lagar. Det innebär ipraktiken att vi har 3300 lagar! Måste det inte finnas en gräns, en liten röst i våra bakhuvuden att nu är det nog, nu måste vi sluta att förbjuda saker och ting? Vart tar det personliga ansvaret vägen om precis allting är förbjude? Alltså, om vi fortsätter på förbudsvägen så kommer människor, ännyu mer än idag, att fråga sig: ”Men om det är förbjudet att röka i den här parken, då måste det innebära att staten menar att jag inte klarar av att ta det ansvaret att avgöra det valet själv. Då kanske jag inte klarar av andra ansvar heller?”. Risken är att vi väldigt snart (frågan är om vi inte redan är där) får en vuxen befolkning som inte tror att de klarar av någonting. Det finns alltså andra vinklar och ingångar till detta med att inte gå förbudsvägen som även socialister och konservativa borde ta in i sina resonemang. Argument som snarast är opolitiska och psykologiska till sin karaktär än frihetliga och liberala. Förbudskulturen, förbudsivern om ni hellre vill ha det begreppet, leder till att hela den vuxna befolkningen blir infantiliserad och till slut handikappad.

Gunilla Bolinder vill alltså förbjuda rökning i parker och på uteserveringar och på peronger. Jag är inte dagligrökare men röker ibland cigarr, cigarill, pipa eller vattenpipa på fester. Inte alla fester men ibland. När jag skriver pipa menar jag alltså pipa med tobak i, inget annat, likadant med vattenpipa. Jag tyckte som ickerökare (eller i vart fall ytterstsällan-rökare) att det var enormt skönt att slippa rök i ögon och hals när jag drack öl eller åt mat med mina vänner på krogen. Jag älskade resultatet, men tyckte att förbudet var en fruktansvärt trist väg att gå. Jag kan skriva mycket längre om detta ämne men konstaterar att jag frågar mig om inte människor kan prata med varandra istället för att vi ständigt ska förbjuda rökning precis överallt? Detta inlägg stack iväg och blev väldigt långt så jag nöjer mig såhär långt och skriver mer om Mattias Svenssons, Camilla Lindberg och Gunilla Bolinders inlägg i tobaks och alkoholdebatten i kommande två inlägg.

Nu måste vi ta tio djupa långa andetag (med eller utan tobaksrök i) och lugna ner oss. Förbud är nästan alltid ineffektivt och fel.

Slappna av alla moralpaniska människor där ute!

Publicerat i Alkohol, Alkoholism, Barn, Cannabis, Demokrati, Droger, Etik, Evidens, Fakta, Förbud, Förbudspolitik, Förmynderi, Hasch, Ideologi, Komunism, Konsekvens, Konservatism, Kroppslig autonomi, Liberalism, Marijuana, Moral, Morfologisk frihet, Narkotika, Narkotikapolitik, Njutning, Politik, Skam, Socialism | 4 kommentarer

Sossarnas sås skriker efter skaparkraft samtidigt som Sahlin stoppas.

 

Efter nästan två veckors frånvaro så är jag, er favorit bland kultur, kommunikations och politikbloggare, tillbaka! Mona Sahlin har avgått och nu ska tydligen hela Verkställande Utskottet och övriga partiledningen i Socialdemokraterna ställa sina platser till förfogande och eventuellt så ska alla som sitter där bytas ut. För att hitta ett riksdagsval där S har gjort ett lika dåligt val som det fäör två månader sedan så måste man gå tillbaks 96 år! Katastrof är bara första bokstaven i förnamnet för hur dåligt det gick för dem denna gång.

Som en av 250 personer som är med och bygger upp Liberaldemokraterna och för mig som röstade på Folkpartiet på Landstings och Kommunalnivå och som proteströstande på Piratpartiet på Riksdagsnivå så måste jag erkänna en sak: På valvakan den 19.e september på Magasinet NEO:s redaktion så gladdes jag mycket åt de usla siffrorna som S fick. Jag vet, skadeglad ska man inte vara men ibland är det svårt att låta bli. Att visa att andra än S kan sitta i regeringställning längre än en mandatperiod är väldigt viktigt.

Av de som röstade på S var bara 20% anställda eller företagare. Detta av röstande på ett parti som ända sedan dess start 1889 gång på gång understrukit hur viktigt det är att så många som överhuvudtaget möjligt har ett arbete.

Vad ska Sossarna göra nu då?

Jag tänker inte gissa vem som blir ny partiledare efter Mona Sahlin, dels eftersom det faktiskt är väldigt svårt att bedöma hur de tänker när den personen utses och ska jag gissa här i bloggen såvill jag gissa rätt, dels så är det inte speciellt intressant. Det är rätt så ointressant vem som blir ny S-ledare helt enkelt för att jag är så oerhört ointresserad av Sossarna som parti. Åtminstone när de för en gångs skull, lyckligtvis, är i opposition. Jag tänker dock spekulera lite i vilka politiska förändringar som jag tror att S väljer.

Flera höjdare i S gick nyligen ut i media och sa att Det var fel på deras politik och det var därför som de ”bara” fick 30%.  Detta är ju väldigt korkat sagt enligt mig, rätt analys efter en valförlust är antingen: A. ”Vi nådde inte fram till väljarna med vår fantastiska politik. Hade bara vår kommunikation och pedagogik fungerat tillräckligt bra så hade vi fått ett mycket bättre valresultat.” B. ”Väljarna tyckte inte om vår politik men vår kommunikation och pedagogik att få ut vår politik fungerade utmärkt. Vi fortsätter att ha de åsikter, ideologi och värderingar som vi hade innan 19:e september och tänker istället för de 51% vi hoppades på att försöka att påverka samhället så mycket vi kan med den betydligt lägre procent vi fick.” Att efter en valförlust säga som Sossarna sa är det enda man absolut inte kan säga.

Vad ska S göra då? Ska de gå åt ”höger” eller åt ”vänster”?

Jag tycker att höger ochvänster som politisk beteckning säger väldigt mycket, speciellt numera. Om höger-vänsterskalan någonsin har gett någon verklig vägledning i vad man tycker ideologiskt-politiskt. Jag tycker att ”Thje woerlds smallest polical quiz” på Facebook är en bättre politisk skala. Men annorlunda uttryckt, ska S närma sig Alliansen eller Vänsterpartiet? Ska S närma sig SD eller de övriga nationalistiska rörelsen eller ska S närma sig Liberaldemokraterna och liknande partier, typ D66 eller Radikale Venstre? Eller kommer S att börja driva Libertariansk politik såsom (Klassiskt) Liberala partiet?

Att S skulle börja driva Sverigedemokratisk politik eller ditåt ser jag som uteslutet, det finns inget eller extremt litet stöd för den typen av politik (även om SD enligt mig snarast till åtminstone 75-80% snarast är ärkenostalgiska sossar snarast än rashatare) i Socialdemokraterna.

Att S skulle börja driva att Sverige ska införa nattväktarstat och att nya S-ledaren skulle gå ut och säga att S numera är ett parti för Ayn Rand-fantaster är helt uteslutet, inte efter att ha varit statskramare och passionerat försvarat en så stor offentlig sektor som möjligt i 121 år. Och Liberaldemokraternas politik är dels alldeles för liberal för att S skulle söka sig den vägen och dels så är det helt enkelt så att L:s partiprogram inte ens är färdigskrivet.

Jag tar upp de mer extrema ideologiska vägarna som S skulle kunna ta även om de är ytterst teoretiska för att på så sätt genom att använda mig av uteslutningsmetoden fram till vilken politik som S väljer.

Återstår gör då att S skulle närma sig Alliansens politik. Men den vägen måste rimligtvis vara stängd i och med att S under hela valrörelsen konsekvent gick till angrepp mot Alliansen och dessutom så är ju Alliansen ”sådana där onda borgare”. S skulle helt enkelt inte kunna gå högerut utan att förlora all trovärdighet. ”Men vad då, är ni för de här reformerna nu plötsligt, ni var ju emot de under hela valrörelsen?”.

Att gå vänsterut då? Problemet med det alternativet är att där står kommunister.

 Och då menar jag inte vänsterfolk som rakryggat står upp för demokrati och yttrandefrihet och alla människors lika värde och mänskliga rättigheter men som gillar höga skatter och så, utan när jag skriver kommunister menar jag de som kallar sig själva kommunister och som på allvar vill ha enbart statligt ägande, 5-årsplaner och proletariatets diktatur. Sådana finns kvar i Sverige, än idag.

Utöver de riktiga kommunisterna så finns vänsterut redan Vänsterpartiet. Min mamma röstade på VPK på 1960 och 1970-talet och på S på 1980 och 1990-talet. 2002 och 2006 röstade hon S men i detta valet röstade hon V och när jag snackade om S utveckling med henne så menade hon att S visst kan bli mer vänster trots Vänsterpartiet redan driver sådan politik. Och visst har det alltid funnits ett flöde mellan S och V och mamma gick ifrån S till V i detta val just för att hon tyckte att S har gått för långt åt höger. Då skulle väl många fler än hon kunna rösta på och bli medlemmar i S istället för V? Jo, i och för sig, men jag tror i alla fall V har ett så väldigt mycket större förtroende att driva vänsterradikal politik att de flesta med radikala vänstervärderingar kommer även fortsättningsvis kommer att rösta på och bli medlemmar i V.

Jag tillhör de som tror att en viss politik passar bra för vissa epoker i historien, åtminstone i den demokratiska likabehandlingssfären. Jag tror till exempel att socialdemokratisk politik, tillsammans med marknadsekonomi och uppfinningar och den tekniska utvecklingen i stort var en bidragande orsak till den kraftigt minskade fattigdomen i Sverige. Men från och med ungefär 1970 och framåt så utvecklades Socialdemokraterna till ett parti som steg för steg misstrodde både individens förmåga att hantera frihet och att ta ansvar och staten blev den som alltid visste bäst.  Staten skulle lägga allt tillrätta istället för att jämna ut spelplanen,  det sociala skyddsnätet blev steg för steg passiviserande istället för att de sjuka och fattiga fick hjälp att lära sig fiska, istället delade man ut fisk. Idag i Sverige finns 50 bidrag och socialförsäkringar på individnivå. Femtio! Att starta statliga verk och myndigheter sågs som helt oproblematiskt verkar det som när jag ser på Sverige och Socialdemokraterna i backspegeln. 1970 är också ungefär det år då Sossarna slutade se det som sin främsta uppgift att förändra det svenska samhället i socialdemokratisk riktning och istället såg makten som ett självändamål. Socialdemokraterna var när 1970-talet började Partiet med stort P och var så, om ni frågar mig, fram till och med tredje veckan i september 2006. Inte ens när S satt i opposition 176-1982 samt 1991-1994 så var deras självbild någon annan än att de visst var Partiet. Allt annat än att S regerade var tillfälligt trams.

Det finns några saker som alla partier måste vara och ägna sig åt för att ha ett existensberättigande. Möjligtvis undantaget konservativa partier. För det första så har inget parti ett egenvärde, ett värde i sig. När väl partiets politik är genomförd så ska man omedelbart lägga ner partiet. Med andra ord: Med den utgångspunkten så borde S ha lagt ner sig själv när Folkehmmet var färdigbyggt, typ 1970. För det andra så måste ett parti vara i ständig förändring, både organisatoriskt och idémässigt. Man ska självklart inte, som till exempel FP har gjort, släppa den ideologiska kompassen. Antingen så tror man på sin egen grundideologi eller så gör man det inte.

Men i detaljerna, i sakfrågorna här och nu måste en ständig förändring ske.

Och alla partier måste ha en vision och vara framtidsinriktade. När jag lyssnar och har lyssnat på sossar från och med 1990-talet och framåt så hör jag bara politiker som längtar tillbaks till 1950 och 1960-talen, ”rekordåren”, i brist därpå 1970-1976, innan den borgerliga regeringen, i brist därpå längtar sossepolitiker till 1982-1986, Palme var i livet och i brist därpå längtar de tillbaks till 1986-1991, de elaka borgarnas andra regeringsperiod efter andra världskriget.

men inga andra politiker förutom KD och andra konservativa politiker eller nationalistiska, främlingsfientliga och ärkenostalgiska Sverigedemokraterna, kan kosta på sig att inte vara framåtskridande, att inte vara framtidsinriktade. (Märk väl: Jag menar alltså inte att KD är ett främlingsfientligt parti).

Så vilken väg tror jag då att S tar? Mitt svar blir: Ingen väg alls. Både den liberala, den nationalistiska, Allians och vänstervägen är av olika anledningar blockerade, omöjliga att ta. S kommer inte att kunna och våga att förändras utan när vi står på våra valvakor den tredje söndagen i september 2014 så kommer S att ha en ny partiledare. Vem det blir vet jag inte och jag bryr mig inte så mycket, som sagt.

Men någon ny politik kommer de inte att ha. De får 20% i valet 2014.

Publicerat i Arbetare, Arbetarparti, Arbete, Arbetsmarknadspolitik, Arbetspolitik, Ärkenostalgi, Åsikter, Demokrati, Eftervalsanalys, Egenvärde, Förändring, Företagare, Förtidspensionär, Framtid, Framtidsinriktad, Framtidsvision, Främlingsfientlighet, Främlingshat, Främlingsrädsla, Idé, Idédebatt, Ideologi, Ideologisk kompass, Konservatism, Kristdemokraterna, Långtidssjukskriven, Liberaldemokraterna, Liberalism, Nostalgi, Nostalgisk, Nostalgiskt, Pensionär, Politik, Politisk kompass, Politisk strategi, Politisk taktik, Röstande, Röstare, Sakfrågor, Sakpolitik, Sjukskriven, Socialdemokraterna, Sossarna, Strategi, Sverigedemokraterna, Taktik, Val, Valanalys, Väljare, Värde i sig., Värdering, Vision | Lämna en kommentar

Privatlivets helgd gäller även kungen.

 

Tjuvlyssnare.

Tjuvlyssnare.

Nyligen har boken ”Carl den 16:e Gustav-den ofrivillige monarken” kommit ut. Den är skriven av Thomas Sjöberg, Tove Meyer och Deanne Rauscher.

Den handlar om hur kungen har festat med så kallade ”kaffeflickor” och strippor och hur kungen ska ha varit otrogen samt hur han, enligt författarna och vissa källor, har haft kontakt med maffian.

Jag är republikan. Mina starkaste argument för detta är att det är både otidsenligt, omodernt och odemokratiskt att makt eller privilegier ska ärvas. Att införa republik är dock långt ifrån den viktigaste frågan för mig.

Helt oavsett om vi i Sverige har monarki eller republik så tycker jag att huruvida presidenten, kungen eller drottningen har varit otrogen, supit och festat eller tittat på strippor är totalt ointressant för någon annan än de strippor som strippat för honom eller henne och de män eller kvinnor som han har varit otrogen med och i sin tur drottningen eller presidentfrun eller presidentmaken. 

För mig och dig som läser detta så är kungens handel och vandel inget vi ska lägga oss i så länge det inte handlar om just olagligheter. Då och först då är kungens angelägenheter våra. Att kungen sedan inte kan dömas för något brott (om jag nu inte har missförstått juridiken runt den svenska monarkin) är självklart ett problem men varken otrohet, supande eller att titta på strippor är brott.

Åtminstone i juridisk mening. Och som liberaldemokrat så menar jag ju att vi alla skulle må bäst av att lägga skammen på hyllan och ta bort signal och morallagar ur lagboken. Vi ska ångra oss om vi har skadat någon men skam av den sort vi rullar oss i just nu är enbart av ondo.

Kungen och vi alla andra behöver en privat sfär och privatlivets helgd är värd att försvaras. Jag talar givetvis inte om några dumma nya lagar i form av fotoförbud eller liknande men jag tycker faktiskt att granskningar av kungen och kungafamiljens apanage och övriga ekonomi och liknande är oerhört mycket viktigare och intressantare än vad de gör på fredag och lördagsnätter.

Fram tills det att vi har republik: Otrohet i ett monogamt förhållande är väldigt trist och sorgligt och ett svek. Men låt de berörda parterna reda ut det sveket. Oavsett om otroheten har varit i eller utanför kungahuset.

Publicerat i Författning, Grundlag, Konstitution, Kungafamiljen, Kungahuset, Kungen, Monark, Monarki, Prata bakom ryggen, Privat sfär, Privatliv, Privatlivets helgd, Skitsnack, Skvaller, Statskick | Lämna en kommentar

Liberaldemokraterna behöver ditt stöd!

Torbjörn Jerlerup-Liberaldemokraterna

Torbjörn Jerlerup-Liberaldemokraterna

Liberaldemokraterna=(L) samlar namn för registrering av parti!
Vi behöver din hjälp. Vi behöver samla ihop 1500 namn för att registrera oss som parti. Du kan göra på två sätt för att hjälpa oss.

1) Klicka på adressen till formuläret nedan så skickar jag blanketter och adress dit du kan skicka dina insamlade namn. Du kan också anmäla intresse att bli aktiv i partibildandet här.

2) Ladda hem vår blankett för namninsamlingen här: blankett_namnunderskrifter_reg_partibet Kontakta mig för adress dit du kan skicka namnen. Jerlerup @ yahoo.se är mailadressen för namninsamlingen tills vidare.

Blankett: klicka här:

http://www.emailmeform.com/builder/form/Zc1jl2ub5v5

Publicerat i Demokrati, Frihet, Liberaldemokraterna, Liberalism, Parti, Partipolitik, Politik, Valmyndigheten | 2 kommentarer

Rocky+Martin Kellerman+Bonniers+Judar=Judehat?

Rocky

Rocky

Nyligen så tog Dagens Nyheter bort en strip av serien ”Rocky” från DN:s hemsida. Strippen syns högst upp i detta inlägg. ”Rocky” ritas och skrivs av Martin Kellerman.

DN:S kulturchef Björn Wiman säger att stripen togs bort för att den är antisemitisk.

Jag blir så trött! Skulle alltså Martin Kellerman vara judehatare på grund av budskapet i denna strip? Jag har läst varenda Rocky-strip ända sedan 1990-talet och jag har sett, läst och hört mängder med intervjuer av Martin Kellerman och måste säga att jag har något så oerhört svårt att tro att Martin Kellerman är ens i närheten av att vara antisemit. Och att hans alterego Rocky skulle vara judehatare tror jag inte heller ett endaste dugg på.

Stripen tolkar jag helt enkelt som satir, sarkasm, ironi och snarast en drift med konspirationsteoretiker och judehatare.

Och så den andra delen i detta: Att ta bort stripen från DN:S hemsida. Det är enligt mig censur. Och vi ska inte ha censur i det här landet. Ingenting blir bättre av att ta bort stripen från hemsidan, ens om den vore antisemitisk.
Liberaldemokraterna vill ha 100% informationsfrihet och 0% censur.

Publicerat i Antisemit, Antisemitism, Bonniers, Censur, Frihet, Humor, Informationsfrihet, Judehat, Judehatare, Komik, Liberaldemokraterna, Liberalism, Politik, Pressfrihet, Tecknade serier, Tryckfrihet, Underhållning, Yttrandefrihet | 3 kommentarer

Ibland får man lov att besöka klubben för inbördes beundran.

 

Michael Gajditza

Michael Gajditza

Att ”dunka rygg” i en klubb för inbördes beundran är oftast dels fel och lite förutsägbart och tråkigt. Om Carl Bildt skriver ett positivt blogginlägg om Anders Borg så  är det lite fantasilöst och det vore mer intressant om han istället höll med om något som Maria Wetterstrand eller Mona Sahlin har sagt.

Dock så finns det vissa grundprinciper inom poltisk, filosofisk och samhällsdebatt som avgör om man är en god debattör eller inte, faktiskt oavsett vilka åsikter man framför.

Så i dagens politiska inlägg ger jag mig själv lov att hylla lite internt, i detta inlägg ska jag nämligen berömma en annan medlem i projektet Liberaldemokraterna, Michael Gajditza.

Han driver bloggen Svensk myndighetskontroll som arbetar mot myndighetsmissbruk och mot att statliga verk och myndigheter trampar på den lilla människan.

Det finns många bra bloggar men en del missar detta med att vara källkritisk och att hålla reda på evidens, vetenskapliga bevis, statistik och tolkning av dessa och kalla, hårda, torra fakta.

Svensk myndighetskontroll gör ytterst sällan misstag av den här typen. Michael Gajditza är enligt mig oerhört noga att kontrollera källor, av de många bloggar jag läser är han allra bäst på detta.
Man kan tycka att skatterna i Sverige ska höjas och framföra argumentationsanalytiskt giltiga argument för det. Jag tycker tvärtom och då framför jag giltiga argument för motsatsen. Man kan framföra åsikten att vi ska ha kraftigt skärpta straff i Sverige och framföra giltiga eller ogiltiga argument för detta och ta upp vad detta skulle kosta eller om man skulle spara pengar på detta, hur mycket och hur. Och att hålla ordning och reda på de politiska argumenten handlar ibland faktiskt om just detta: Kostnader, ekonomi och därmed plus och minus. Att med en miniräknare kunna räkna fram vad ett visst politiskt förslag kostar i kronor.

Politik handlar alltså till en del om vanlig hederlig matematik.

Ett av Svensk myndighetskontrolls senaste inlägg handlar om Sverigedemokraternas förslag inom rättspolitiken. De vill, som jag antar att ni redan vet, ha hårdare, längre straff. Och de har räknat ut vad deras betydligt längre fängelsestraff skulle kosta i skattekronor om deras förslag blev verklighet. Eller har de verkligen gjort det? Har de verkligen  tagit fram miniräknaren och räknat?

Det verkar vid närmare granskning inte alls som om de har gjort det.

Genom att helt enkelt ringa några telefonsamtal till bland annat Kriminalvården och sätta sig en stund med SD:s förslag framför sig och en miniräknare så visar Michael Gajditza att SD har räknat fel på minst 16 miljarder kronor! Deras kraftigt förlängda fängelsestraff skulle kosta minst 16 miljarder mer än vad de själva har kommit fram till.

Man kan hävda att längre straff är bra, (jag gör det inte) man kan påstå att man inte alls är emot invandrare (är det någon som tror dem?) eller graderar invandrare lägre än svenskar men det man aldrig kan komma ifrån är att 10+10=20, inte 3.

Publicerat i Argument, Argumentationsanalys, Bevis, Evidens, Fakta, Frihet, Liberaldemokraterna, Liberalism, Matematik, Politik, Statistik | 2 kommentarer

”Stormen” på Dramaten-och jag svär i kyrkan.

"Stormen" av William Shakespeare

"Stormen" av William Shakespeare

Igår såg jag Shakespeares ”Stormen” (The Tempest) på Dramaten här i Stockholm.
I regi av John Caird och i översättning av Britt G. Hallqvist och Claes Shaar.

Publiken släpptes som vanligt in på parketten av Dramatens vaktmästare, dock var en av vaktmästarna en av Dramatens skådespelare, Douglas Johansson!

När jag väl satt på min plats så såg jag genast att scenografin var väldigt välgjord fast på ett icke välgjort sätt: Publiken såg själva underredet på scenen, det stod byggställningar på sidorna av scenen, stegar likaså. Gammeldags vindmaskiner stod helt synligt vid sidan av scenen.

Delar av publiken fick sitta på själva scenen! Hela scenografilösningen (Scenograf David Farley) kändes så rätt tänkt, det rådde kaos helt enkelt, precis såsom det gör under en storm. Många gånger så känns den här typen av ”naken” scenografi (lysrör istället för strålkastare är det en del som kör med, eller öppnade målarburkar med penslar i) sökt och töntig, men här blev det helt i linje med pjäsen: I en storm blåser en båt omkring och dess besättning hamnar till slut, under kaos och tumult, på en ö. Därav är det självklart att det scenografiskt är kaos efter stormen, byggpressenningar som hänger lite varstans och så vidare.

Nu ska jag alltså, helt enligt vad rubriken utlovar, svära i kyrkan: Jag tycker att Shakespeare är en dålig dramatiker. Så, då var det sagt. Märk väl: Fantastisk poet, men hans verk ska, åtminstone såhär långt efter att det samhälle han levde i dog, läsas som poesi. Inte sättas upp som teater. Alltså, de som vill spela Shakespear ska självklart göra det om det är det de känner för. Men jag läser hellre hans poesi just som det: Dikter att avnjuta i min fotölj hemmavid.

Nu hör jag hur alla mina teaterkompisar tar fram tomaterna men såhär tycker jag. Ja, han tar upp väldigt starka, djupt mänskliga och eviga teman och ställer gång på gång de allra mest intressanta frågorna. Han tar upp kärlek, hat, likgiltighet, religion, svek, trohet, krig, fred, våld, aggression, glädje, rädsla, lojalitet, maktkamp, intriger, värdefilosofiska kniviga valsituationer, betydelsen av blodsband med mera.

Trots detta så är det ytterst sällan som jag inte tycker att det gång på gång i Shakespeares pjäser tyvärr märks att det har gått cirka 400 år sedan han dog. Rollfigurerna sätt att resonera känns, trots ämnenas allmänmänsklighet och att de egentligen är av karaktären eviga, så väldigt gammaldags. Åtminstone i Sverige och liknande länder. Döttrar som på grund av sina fäders konservatism inte får gifta sig med vem de vill. Överhuvudtaget könsroller som känns extremt gammaldags. Ja, vissa av dem finns kvar i dag, men oftast beter sig män och kvinnor väldigt konstigt mot varandra på grund av att de är just män och kvinnor. Jo jag vet, vi beter oss konstigt mot varandra än idag på grund av om den vi interagerar med är man eller kvinna. Och det är självklart synd och fel, men i till exempel Stormen så är könsroolerna och rollfiguernas tänkande runt dessa så oerhört främmande från åtminstone min upplevelse av hur det är idag i Sverige att det bara känns gammaldags.

Folk som på allvar tror på tomtar, troll och såklart: Andar. Nej, okej, just tomtar och troll är det väl ont om men olika övernaturliga väsen dräller det av.

På grund av just dessa orsaker så känns föreställningen långsam och seg. Och då har det om jag inte misstar mig strukits en del, brukar inte Stormen i helt ostruket skick ta ännu längre tid?

Förstå mig rätt: Örjan Ramberg som Prospero gör en bra skådespelarinsats, med en enorm kraft och energi, det är inte tal om annat. Sofia Pekkari är väldigt bra som Proseperos dotter Miranda. Jonas Karlsson är lysande som monstret Caliban. Dessutom extremt rolig.

Carl-Magnus Dellow, Claes Månsson (Claes Månsson är dessutom en av de på scen som i början av föreställningen ska föreställa helt vanlig publik och gör alltså entré för första gången ifrån publikplats) och Douglas Johansson gör mycket trovärdiga insatser med stor närvaro.

Dessutom ingår det vid flera tillfällen vacker musik och sång och dans, vid ett tillfälle är det till och med delar av publiken som dansar!

Koreografen är Pär Isberg och har gjort ett fantastiskt arbete.

I en fantastisk scen kommer alltså en grupp andar till våra vänner på ön. De görs av dansare iförda gigantiska masker och händer och insvepta i mängder av tygremsor. Andarna dansar och inte nog med det: De är, tack vare att dansarna står på cirka 70 cm höga styltor, 2,5 meter höga! I bakgrunden flyger den allra största anden upp och viasr sitt vackra ansikte.

Jag undrar dock varför man har valt att visa styltorna tydligt och öppet men jag antar att det ingår med de andra illusionsbrotten: Synliga scenunderreden och helt öppet arbetande inspecienter.

Ljusdesigner är Torben Lendorph och ska såklart ha en stor eloge.

Skådespelarinsatserna, musiken, dansen, sången, scenografin, skådespelarna som är vaktmästare, fullt synliga inspecienter, skådespelare som går ifrån att ha varit ”vanlig publik” till att spela huvudroller, enorma dansande andar, allt detta är väldigt bra och roligt, snyggt och innovativt gjort.

Jag är troligtvis fel person att recensera en Shakespeare-pjäs helt enkelt. Men att föreställningen tar 3 timmar, även om detta är inkluderat paus och en del är struket, det känns. Tyvärr. Det går långsamt. Det är ofta segt.

Publicerat i Översättare, Översättning, Dans, Dansare, Koreograf, Koreografi, Kultur, Ljusdesign, Musik, Musiker, Regi, Regissör, Sång, Sångare, Scenkonst, Scenograf, Scenografi, Skådespelare, Skådespeleri, Teater | 4 kommentarer

Familjekillen-jag ääälskar dig!

Glenn Quagmire

Glenn Quagmire

”The Family Guy” är en tecknad komediserie som började gå på den amerikanska TV-kanalen Fox 1999. Kuriosa med denna serie är att Fox har lagt ner den 4 gånger totalt men den ingår numera i Fox fasta programkatalog.

”The family Guy” är den roligaste animerade komediserien jag sett jämsides med ”The Simpsons”.

Serien utspelar sig i Quahog utanför Providence i delstaten Rhode Island på den allara nordöstligaste delen av USA:s New England-kust.
Rollfigurerna består först och främst av familjen Griffin. Den består av den korkade, barnslige, klantige tjocke, glasögonprydde och late pappan Peter, den ordentlige, jordbundne men ändå sjukhumor-älskande hemmamamman och pianoläraren Louis, den vanlige, osäkra tonårstjejen Megan (Meg), den korkade tjocka tonårskillen Chris, den talande coctaildrickande, cyniske hunden Brian och Stewie, bebisen som talar Oxfordengelska och vill ta över världen. (Seth McFarland misslyckas dock ofta med de brittiska A:na och med att välja trousers och lift istället för pants och elevator).

Peter Griffin

Peter Griffin

Alla hör och förstår vad hunden Brian säger men inte vad Stewie säger.
Humorn är väldigt, väldigt sjuk och jag skrattar alltid så att jag nästan får magknip. Jag hoppas att de som skriver manus till denna serie aldrig någonsin får vare sig psykofarmaka eller terapi. 🙂

Grannar till familjen Griffin är den sextokige piloten Glen Quagmire, den ständigt lugne Cleveland Brown, den rullstolsbundne machomannen polisman Joe Swanson, och staden styrs av mentalsjuke borgmästaren Adam West. En annan granne är den 80-årige pedofilen Herbert.
Jag kommer att skriva mer om denna genialiska komiska skapelse i kommande blogginlägg.

Publicerat i Animerad film, Animerade serier, Fiktion, Humor, Kultur, Njutning, Popkultur, Tecknad film, Tecknade serier, TV, Underhållning | Lämna en kommentar

Handlar det egentligen om den hemska njutningen?

Marijuana

Marijuana

Nyligen debatterade Kristdemokraternas Maria Larsson och Camilla Lindberg från Folkpartiet Liberalerna i SVT om en cannabislegalisering i Sverige. Detta apropos folkomröstningen i Kalifornien den 2:a november om cannabis ska vara lagligt att inneha upp till 30 gram för personer över 21 år.

Maria Larsson var självklart mot någons som helst legalisering, libaralisering eller avkriminalisering. Camilla Lindberg var för åtminstone en avkrimalisering av innehav för eget bruk men om jag inte missförstod på sikt en full legalisering med 18-årsgräns.

Förutom att jag tycker att Larsson argumenterade väldigt dåligt så tyckte att jag anade flera budskap mellan raderna i dels hennes ansiktsuttryck, ögonrörelser och röst. Jag återkommer till detta.

Larssons argument var som jag ser det i huvudsak 4:

1.Cannabis är farligt. Bland annat så sänker det den kognitiva förmågan hos den regelbundna användaren. (En snäll tolkning av Larssons lösa vetenskapsreferenser för att jag är en snäll och generös person. Till och med mot meningsmotståndare). Det som är farligt ska vara förbjudet.

2. Eftersom det är förbjudet, på grund av sin farlighet, så är det ytterst få vuxna, barn och ungdomar som blir skadade av detta farliga ämne i Sverige. 3.Om det skulle bli lagligt så skulle först och främst alla Sveriges barn och ungdomar under 18 år börja röka kopiösa mängder cannabis samma dag som det blev lagligt.

4. Alla i Sverige har hittils varit överens om att alla droger förutom alkohol och tobak ska vara olagliga. Därför ska det även för all framtid råda 100%-ig konsensus om att alla droger förutom alkohol och tobak ska vara olagliga.

Till Maria Larsson skulle jag vilja fråga: Vem har någonsion sagt att det är en bra idé att sälja cannabis till personer under 18 år? Och vem har någonsin sagt att cannabis är helt ofarligt? Men idag, i Sverige där cannabis är förbjudet, förekommer ju ingen kontroll av ID för den som köper cannabis överhuvudtaget.

Vad gäller farlighetsargumentet så faller det ju på sin egen inkonsekvens: Staten (i förlängningen Maria Larsson själv) säljer redan den oerhört farliga drogen alkohol.

Jag har tagit del av vetenskapliga studier som säger att den kognitiva förmågan sänks för den regelbundne cannabisanvändaren. Men denna studie gjordes på möss som var i en ålder som motsvarade 12-17 år i människoålder. De fick inta cannabis motsvarande en joint på 0,5 gram hasch för en människa, varje dag i veckan under den period som motsvarar mössens allra känsligaste ”tonårstid”. Under dessa omständigheter fick de stora kognitiva problem jämfört med kontrollgrupperna.

Men återigen, vem har sagt att det ska vara lagligt att sälja cannabis till människor under 18 år?! Och dessutom, möss är möss och människor är människor. Oavsett vad John Steinbeck skulle säga om saken. Jag har många andra invändningar mot Larssons usla argumentering men jag återkommer till dem i senare inlägg.

Men det allra värsta med debbatten var enligt mig två andra saker än Maria Larssons usla argument: Med den lilla kunskap jag har i psykologi och NLP så såg jag väldigt tydliga signaler i larssons röst, tal och ansiktsuttryck som säger mig att hon ljuger. Hon ljuger inte om att hon även fortsatt vill att cannabis ska vara olagligt. Vad hon ljuger om är orsakerna. Maria Larsson är emot en cannabislegalisering för att hon har en nevrotisk eller till och med negativ inställning till njutning. Även om man betalar sin skatt, sina skulder och sina räkningar och i övrigt, förutom att man köper den olagliga drogen cannabis, är laglydig, så är det stora problemet njutningen.

Att någon njuter på ett sätt som Maria Larsson inte vill eller vågar prova eller om någon kan antas njuta mer än Maria Larsson, då ska detta inte få förekomma. Detta är det stora problemet för Larsson. Hon vet mycket väl, lika väl som Camilla Lindberg, du som läser detta och jag, att i Nederländerna så kollar coffeeshoppersonalen kundens ID för att försäkra sig om att personen är över 18 år.

Larsson vet mycket väl att alkohol är minst lika farligt som cannabis och att farlighetsargumentet därmed faller. Larsson vet nog också om att försämringarna av de kognitiva förmågorna uppstår under helt andra omständigheter än att en vuxen person vid ett enstaka tillfälle provar eller för den delen då och då röker en joint.

Men njutning är djupt problematiskt. I Sverige. I andra länder, USA, till exempel. För Maria Larsson. För många svenskar. På grund av kristendomens enorma påverkan, inflytande och makt.

Och så får vi inte heller glömma att njutning, än idag, även för många som inte likt Larsson är religiösa, är sterakt förknippat med den enda onödiga känslan: Skam. Trots att vi betalar vår skatt, våra CSN-skulder, våra räkningar, inte bryter några andra lagar och inte skadar någon annan än möjligtvis oss själva så måste vi skämmas.

Djupt där inne i Maria Larsson så är det detta som är det egentliga skälet till att hon tycker som hon gör om ni frågar mig. Jag kommer att skriva mer om varför skam är den enda onödiga känslan, om den nevrotiska och oerhört negativa synen på njutning och om Maria Larssons dåliga argument många fler gånger men för mig är det sammanfattningsvis glasklart: Camilla Lindberg vann debatten. Stort.

Publicerat i Alkohol, Alkoholism, Cannabis, Droger, Evidens, Fakta, Förmynderi, Frihet, Hasch, Liberalism, Marijuana, Narkotika, Narkotikapolitik, Njutning, NLP, Politik, Psykologi, Skam, Vetenskap | Märkt | 1 kommentar

Cannabis-snart lagligt i Kalifornien.

Hollywood-Kalifornien

Hollywood-Kalifornien

Marijuana

Marijuana

Om en vecka så hålls en folkomröstning i Kalifornien. Den handlar om huruvida marijuana och hasch ska få säljas lagligt till de över 21 år. Ställningen mellan Ja och Nej-sidan är jämn.

Jag personligen har svängt i frågan. Från att fram till och med ungefär 2006 ha varit för fortsatta förbud för cannabis och alla andra droger så har jag sett mängder med dokumentärfilmer, läst massor av bloggar och på andra sätt läst in mig på ämnet. Detta har övertygat mig om att vi i Sverige (och helst i alla övriga länder också) bör avkriminalisera/legalisera/liberalisera drogerna.
Det finns många starka argument varför jag tycker att kalifornierna ska rösta Ja men det viktigaste är att vårt sätt att hantera hela drogfrågan helt enkelt inte fungerar.

Tanken med nuvarande politik är att man genom förbud ska minimera eller helt få bort allt det negativa med cannabis och andra droger.
Det är bara det att de resultaten lyser med sin frånvaro. Man kan bli skadad av droger, det finns ingen tvekan om det, till och med av cannabis.

(De flesta som använder cannabis röker det. Att dra ner rök i lungorna av lågförbrända växtdelar, oavsett om det är växtdelar av Cannabis Sativa eller Nicotiana Vulgaris är ingen bra idé rent hälsomässigt).

Polisen och tullen i USA och Sverige lägger ner enorma mängder resurser, skattepengar, på att ta fast brukare och langare av människor som av olika anledningar använder cannabis. Myndigheterna lyckas i ena änden stoppa en smuggellast droger, i andra änden, i någon annan delstat eller i något annat landskap, så odlas det för fullt eller så lyckas man smuggla in cannabis minst motsvarande den mängd som nyss stoppades i andra änden av landet.

Dessa cannabisanvändare skadar inte någon annan än sig själva i sitt rökande. Och så kommer en ny last in, den stoppas eller inte, ett antal människor får åka i fängelse och så fortsätter det. År efter år.

Antingen så kommer cannabis in i Sverige eller USA olagligt. Utan någon som helst kontroll att köparna är myndiga eller att man får in några skattepengar. Eller så kommer det in lagligt och köparnas legitimation kontrolleras och verksamheten beskattas. Samma mängd kommer in eller odlas på plats i vilket fall som helst. Det är bara att välja.

Och några skador har inte inte minskat eller försvunnit tack vare nuvarande förbudspolitik.

Som jag ser det har vi helt enkelt nått vägs ände vad gäller narkotikafrågan, detta håller inte längre. Frågan är om den hittils förda politiken någonsin har uppnått några som helst positiva resultat.

Till detta kan ju läggas den krassa, kaliforniska, ekonomiska verkligheten: Delstaten håller på att bli bankrutt, är nära att tvingas lämna in ansökningar för konkurs. Nej jag vet, en delstat kan rent formellt inte gå i konkurs såsom ett företag går i konkurs men vore Kalifornien ett företag så skulle de gå i konkurs imorgon bitti. Ett av de få essen i rockärmen som Kalifornien har kvar för att överleva ekonomiskt är att legalisera cannabis, punktbeskatta på sätt få in inkomster till delstatskassan och börja beta av sina skulder. Utöver punkskatten så får man in skattepengar på att människorna som arbetar i coffeshoparna betalar skatt på sin lön och andra positiva effekter skattepolitiskt.

Och så kan man skära ner på den kaliforniska polisens jagande av jointrökare, smugglare och langare. Kanske kan man sparka några övertaliga poliser? 🙂

Jag har många fler argument till varför jag är drogliberal. Dock har inget av argumenten att göra med att jag tycker att det är en bra idé att ta droger. Jag tycker att droger är dåligt. Just därför är jag drogliberal.

Hoppas det blir Ja den 2:a november i Kalifornien!

Så att det mänskliga lidandet minskar lite!

Publicerat i Droger, Förmynderi, Harm reduction, Liberalism, Narkotika, Narkotikapolitik, Skademinimering, Skademinskning, Skadereducering | 1 kommentar