Harald Edelstam var Sveriges ambassadör i Chile mellan 1971 och 1973 och räddade 100-tals chilenare till liv och hälsa när han lät dem få mat och husrum på den svenska ambassaden i Santiago de Chile under militärkuppen där den 11:e september 1973 och framåt. Han blev känd under namnet Svarta Nejlikan och kämpade för mänskliga rättigheter redan när han räddade 100-tals norska motståndsmän och judar under 2:a världskriget. Han var inte alltid omtyckt på UD hemma i Stockholm och han agerade oftast helt efter eget samvete och huvud utanför ramarna hur en ambassadör brukar eller bör arbeta. För honom var demokrati, frihet och mänskliga rättigheter en självklarhet och han sålde inte ut sina ideal och hade en väldigt stark integritet. För mig är han en solklar svensk hjälte.
I Sverige idag så har vi 60 stycken övervakningslagar. Nu vill Beatrice Ask även genomdriva en reform som gör att polisen ska få övervaka och avlyssna elektronisk kommunikation, ta reda på IP-nummer, var en dator, handdator, bärbar dator, eller mobiltelefon, befinner sig, namn och telefonnummer till ägaren eller användaren. Detta ska gälla även för brott som bara ger böter, idag går gränsen för strängare påföljd. Dessutom ska inhämtning av nämnda information få göras innan brottsmisstanke finns. Det vill säga, spaning ska tillåtas rent allmänt sådär, i förebyggande syfte. Så trevligt det låter. Även Säpo ska få större möjligheter att ta in IP-nummer, namn och plats var datorn befinner sig, om det gäller rikets säkerhet.
Jag undrar just om det gäller rikets säkerhet om en man från mellanöstern boendes i Göteborg har ”sprängande huvudvärk”?
Hur länge ska vi svenskar ta all denna skit? Hur kan vi tolerera att demokratin och integriteten krymps och de mänskliga fri och rättigheterna steg för steg raderas? Var Harald Edelstam den siste svensken som såg försvarandet av de mänskliga rättigheterna och demokratin som något fullständigt självklart eller tycker majoriteten av svenskarna att dessa värden inte är så viktiga? Historiskt, sociologiskt och statsvetenskapligt kunniga människor vet att terrorister måste ha stöd av minst 80% av befolkningen i ett land för att kunna få igenom terroristernas mål. Annars är det bara de demokratiskt valda politikerna själva som kan avskaffa demokratin. Sverige har aldrig varit ett feodalsamhälle, vi har bränt vårt eget brännvin och kryddat med johannesört och aldrig tidigare gått med på att ta skit från våra politiker. Vi har mopsat oss, med rätta, och startat världens största möbelföretag för att vi vet att vi kan och för att vi vill. Vi har köpt radarvarnare för att vi själva kan avgöra hur fort det är säkert att köra på en motorväg.
Märk väl, jag tycker att det är oacceptabelt att köra 120km/h på en 110 väg. Fram tills dess att man höjt hastighetsgränsen där. Och jag ser inte mellan fingrarna med vare sig fortkörning eller hembränning, det är olagligt vilket har klubbats igenom i demokratiskt valda församlingar.
Vad jag menar är alltså inte att uppmana till eller tycka att det är okej att vara en brottsling. Det jag frågar mig är vart svenskarnas envisa motstånd mot att slicka maktens rumpa, att krypa inför patron eller kommunalpampen eller kungen har försvunnit. Varför vill vi plötsligt kyssa Herr Ministerns fötter? I praktisk handling har vi, genom århundradena, visat att vi är frihetstörstande, demokratiälskande människor som vill ha en privat sfär och att vi både kan och vill ta ansvar och kan hantera frihet.
Var kommer den här tanken på att frihet inte fungerar eller att vi i Sverige inte klarar av frihet? Skulle det vara något genetiskt? Och varifrån kommer denna befängda idé att man kan försvara mänskliga fri och rättigheter och demokrati genom att krympa de samma? När har det fungerat så tidigare i historien? Kan någon ge mig ett enda exempel?
Beatrice Ask är enligt mig en av de sämsta svenska politikerna sedan vi fick allmän rösträtt. Inte bara står hon för en hemsk demokrati, integritets och övervakningssyn och för fruktansvärt dåliga politiska åsikter rent allmänt. Dessutom verkar hon vara djupt obildad och historiskt, sociologiskt, statsvetenskapligt och människorättsligt okunnig. För att inte säga att hon faktiskt verkar korkad. Jag hoppas att hon bara är en oerhört bra skådespelare och snart säger: ”Äh, jag ville bara testa er! Sådan här skitpolitik ska vi inte ha. Det är staten som ska vara rädd för medborgarna, inte tvärtom. Hör ni, nu tar vi och ordnar upp det här!”. Men tyvärr så tycker hon nog som hon gör på riktigt.
Vad hade Harald Edelstam tyckt om Beatrice Asks politik och hennes senaste förslag? Det kan givetvis inte bli annat än en spekulation eftersom han dog 1989, 76 år gammal. Men jag har ju ytterst svårt att tro att han hade tyckt att mänskliga fri och rättigheter och demokrati är en struntsak som går att tumma på eller förhandla om. Och i likhet med honom så tror jag faktiskt inte att speciellt många svenskar egentligen vill ta skit. Speciellt inte från Beatrice Ask. Men vi har, av någon slags ”men du vill väl inte ha terrorism”-slentrian slutat lyssna på förnuft, rationella argument och den andra sidan i debatten. Precis som Harald Edelstam så står svenska folket rakryggat upp mot dumheter från överheten. Vi är bara inne i en tillfällig svacka. Ta 100 stora kliv tillbaks Beatrice Ask för svenskarna vet bättre än du. Som vi alltid har vetat bättre än de som velat styra och ställa med oss. Nu är det nog!
Nlpmannen's Blog 